Valentina Lisitsa är en av världens främsta pianister, åtminstone sett till publikstorlek. Hon insåg tidigt de sociala mediernas genomslag och hennes tolkningar av klassikerna tillhör de mest visade på Youtube.
Men Lisitsa är känd också för annat. Född och uppvuxen i Kiev emigrerade hon till USA som 17-åring och har numera Frankrike som sin bas. Någonstans på vägen har hon omfamnat den ryska imperialismen och utvecklat ett förakt mot den ukrainska nationen.
Lisitsa stöder Rysslands annektering av Krim och dess krig i östra Ukraina. I juni uppträdde hon i det ockuperade Donetsk där hon även höll ett tal till stöd för den lokala marionettregimen.
Men det är på Twitter som Lisitsa riktigt släpper loss. Dagligen postar hon tweets som stöder officiell rysk politik och angriper dess opponenter. Det är hetsigt, ofta hånfullt och följer de putinistiska trenderna. Nu är det till stor del Syrien som gäller.
Lisitsas rasism mot ukrainare är subtil och inte alltid lätt att uppfatta för den som inte förstår de ryska koderna. Ibland talar hon dock klarspråk, som när hon kallar ukrainare "hundskit" eller lägger upp en bild på en grupp personer i ukrainsk folkdräkt intill ett foto på svarta afrikaner i motsvarande utstyrsel. Hennes sarkastiska kommentar lyder: "Sann europeisk tradition".
Det har fått vissa återverkningar på Lisitsas karriär. Torontos symfoniorkester avbokade i våras två inplanerade konserter.
Andra samarbetspartners ser det annorlunda. Nu på torsdag sitter hon vid pianot i De Geerhallen i Norrköping och spelar Bach, Beethoven och Brahms.
Protester mot konserten har framförts och Lisitsas politiska gärning har diskuterats i styrelsen för Norrköpings Symfoniorkester AB och i den politiska ledningen för Norrköpings kommun, som är huvudägare i bolaget. Vd Karin Veres säger att Lisitsa har bjudits för att spela, inget annat. Kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) meddelar sin åsikt i ett pressmeddelande:
– Vi tillämpar inte åsiktsregistrering i Norrköping och Valentina Lisitsa är inte lagförd för sina åsikter. Vi lever i en demokrati där det råder yttrandefrihet.
Det går att förstå hållningen. De inblandade i Norrköping tycks inte ha vetat mycket om vad Lisitsa gjort utanför det musikaliska när konserten spikades. Därifrån är det svårt att backa. Avbokning på grunder som dessa är mycket ovanligt. Norrköpings Symfoniorkester får heller inte misstänkas ta instruktioner om programverksamheten från kommunens politiska ledning.
Men att skilja musik från politik på det sätt som Veres gör är omöjligt och Stjernkvists argumentation leder vilse. Yttrandefrihet är inte en skyldighet för institutioner att bortse från, i det här fallet, en artists göranden och låtanden utanför scenen. Norrköpings Symfoniorkester är med och bygger den plattform som Lisitsa använder i antidemokratins tjänst. Om inte annat påverkar det orkesterns anseende.
Hur som helst har kunskapen om vem Lisitsa är förhoppningsvis nått alla dem som har köpt biljett till konserten. Därmed kan de göra ett välinformerat val. Som Mats Granberg presenterade det på Norrköpings Tidningars kultursida: "Antingen gå dit och applådera musiken och slå dövörat till för resten. Eller stanna hemma och njuta av andra tongångar".
För mig hade det varit ett lätt val.