På söndagskvällen kom den första ordentliga kommentaren från den stora auktoriteten på segrarsidan – Londons förre borgmästare Boris Johnson.
I en artikel i The Telegraph tecknade han med stora penseldrag framtiden utanför Europeiska unionen. Samarbetet med EU ska öka på en rad områden. Det omfattar vetenskap, högre utbildning, miljö. EU-medborgares rättigheter i Storbritannien ska vara fullt skyddade. Samma sak gäller britter i EU. De ska kunna arbeta, studera, köpa egendom och bosätta sig i unionen. Storbritannien ska även i fortsättningen stå för ledarskap inom bland annat europeisk utrikespolitik.
Den enda förändringen – och den ska det inte göras någon brådska med, skriver Johnson – är att Storbritannien befriar sig från EU:s omfattande och ogenomskinliga lagstiftning.
Sammanfattningsvis: Storbritannien får behålla alla fördelar av medlemskapet och slipper allt som Johnson uppfattar som bördor.
Men detta är inget mer än fantasier. Ett Storbritannien utanför EU kommer förmodligen att kunna förhandla fram avtal på olika områden. Men deras innehåll vet ingen i dagsläget någonting om. Makten över villkoren kommer i allt väsentligt att ligga hos EU. Brittiska företag som vill handla med EU kommer att tvingas anpassa sig till EU:s regler – som säkerhetskrav för bilar och kapitaltäckningskrav för banker – dock utan att britterna är med och beslutar om dem. Det kan man kalla slutna processer.
I utrikesfrågorna kan Storbritannien anpassa sig till EU eller gå sin egen väg, men aldrig ha en ledande roll i Europa. Det har inte den som inte sitter med vid mötesbordet i Bryssel.
Och det är väl detta som ger ett litet hopp. När all luft har tömts ur Brexit-bubblan kommer insikten om att det oberoende från EU som Johnson och andra förespeglat britterna är en chimär. Det tillsammans med Skottlands och Nordirlands befarade utbrytning kan vända opinionen som populisterna följer.
Efter att de hittat ett sätt att rädda ansiktet medverkar de till att hålla Storbritannien kvar i EU.