Grafikens hus får den ekonomiska trygghet det efterlyst för att leva vidare. Det är viktigt att säga. Placeringen i Södertälje är heller inte den sämsta tänkbara för en sörmlänning. Och grattis till Södertälje kommun som satsar smart och bygger för framtiden.
Men: Grafikens hus startade i och är en del av Mariefred. Nog borde den samlade klokskapen i Sörmland kunnat se till att verksamheten också blev kvar där.
Om Strängnäs kommun inte har råd att ge god basfinansiering, och statliga medel inte räcker till, borde landstinget ha kunnat bidra. Ett argument för kulturpolitik på landstingsnivå är just att värna det sörmländska kulturarvet.
Flytten av Grafikens hus är desto mer provocerande med tanke på att landstinget öser miljoner över ett nytt länsmuseum i Nyköping. I juni beslutade landstingfullmäktige om en investering på 320 miljoner kronor. Det kan jämföras med exempelvis Västerbottens länsmuseum i Umeå, ett av landets mest välbesökta, där investeringen stannade på 20 miljoner när museet genomgick en större renovering för ett par år sedan. Hur Landstinget Sörmlands museisatsning i Nyköping står sig mot de eftersatta investeringsbehoven i vården är en diskussion för sig.
Driftskostnaden för Nyköpingsmuseet är inte klar men kommer att landa någonstans mellan 10 och 20 miljoner kronor per år, där Nyköpings kommun täcker en del.
I Nyköping byggs det nu alltså upp något mycket stort, dyrt och begripligt för få utanför den staden. Från Mariefred försvinner en etablerad verksamhet – ett centrum för grafisk konst som är unikt i Norden och som hade krävt en bråkdel av de resurser som nu hamnar i Nyköping.
Det går nog inte att förstå detta på annat sätt än i maktpolitiska termer. Nyköpings kommun har lyckats binda upp landstinget kring sitt museiprojekt på ett sätt som Strängnäs kommun inte har kunnat. Att landstingshuset ligger i Nyköping som också är länsstyrelsens säte har självklart bidragit.
Så mycket för sörmländsk kulturpolitik.