Vi följer med, kommenterar, fascineras, gläds, förfasas. Men det har inte alltid varit lätt att förklara varför det som utspelar sig på andra sidan Atlanten angår oss.
Denna gång är det annorlunda. Ett val av Donald Trump till president skulle få stora och omedelbara konsekvenser för vår del av världen.
Den republikanske presidentkandidaten är nationalist och isolationist. I en intervju i onsdagens New York Times lägger han ut texten. Under hans presidentskap kan de baltiska staterna vid angrepp från Ryssland räkna med amerikansk hjälp bara om de "har uppfyllt sina skyldigheter" gentemot USA.
Det är oklart vilka skyldigheter Trump syftar på. Men det är mycket allvarligt att frågan behöver ställas och inte kan få ett rakt ja-svar. Kollektivt försvar i Nato kan inte villkoras, det är Natos kärna. Utan det finns inget Nato.
Och Trump har framfört det här budskapet tidigare, om än inte lika tydligt. Han har kritiserat kostnaderna för att ha amerikanska militärbaser utomlands och uttryckt åsikten att USA bidrar med orimligt mycket till Natos gemensamma försvar.
Sådana resonemang tillsammans med Trumps och Vladimir Putins ömsesidiga beundran – eller vad det nu är – skulle göra Trump i Vita huset till en allvarlig säkerhetsrisk för Europa. Med sitt villkorande av militärt stöd till Baltikum säger Trump samtidigt att balternas sak gentemot ett aggressivt Ryssland inte kommer att vara hans regerings sak.
En nyckelaspekt i försvars- och säkerhetspolitiken är inte bara vad som faktiskt händer när det smäller på allvar, utan vad opponenten tror kommer att hända vid olika scenarier. Den breda västalliansens – där även Sverige ingår – styrka ligger inte enbart i militär kapacitet utan i politisk beslutsamhet och tydlig kommunikation.
Det militärt ojämförligt svagare Putinryssland kan dock utnyttja svagheter i denna västallians – inre konflikter, obeslutsamhet, militärt svaga punkter.
Och om det är något som Moskva har visat på senare år så är det förmåga till just detta. Man använder sina väpnade styrkor för att tvinga igenom sin politik, samtidigt som man håller sig på visst avstånd från direkt militär konfrontation med väst, och flyttar därigenom gränsen för det tillåtna.
I Georgien förde Ryssland ett kort krig som sänkte landets försvarsförmåga, ryckte mer definitivt loss två georgiska provinser och tog kontroll över dem. I Ukraina omdefinierade Ryssland kriget – rysk militär är där utan att vara där – för att inledningsvis förvirra och fördröja motdrag, och därefter för att ge obeslutsamma politiker i väst de ursäkter de sökt för att inte ta till mer kraftfulla svarsåtgärder.
Med Donald Trump som president kommer det utrymme där Ryssland och andra gangsterstater kan agera ostört att öka, om de inte direkt hotar USA:s nationella intressen, enligt Trumps snäva ekonomiska definition.