Så sades det från högerhåll på 1990-talet. Sverige drabbades då av en internationell lågkonjunktur som sammanföll med en svensktillverkad bank- och fastighetskris och en överbelånad offentlig ekonomi. Därtill bröt det ut krig på Balkan vilket gjorde att många flyktingar sökte sig till vårt land.
Ibland avgränsades högeranalysen: Invandrare ska kvala in till välfärdsstaten för att flyktinginvandringen ska kunna vara generös, kunde det heta.
Vad har då hänt sedan dess? På de 20 år som gått har flyktinginvandringen till Sverige varit betydligt högre än till andra västländer. Samtidigt har den svenska sysselsättningen stigit till EU:s högsta. Andelen svenskar som försörjs med ersättningar och bidrag har gått från 22 till 14 procent. Statsskulden i förhållande till BNP har mer än halverats. De svenska reallönerna har stigit med 60 procent. Den offentliga sektorn har aldrig haft så mycket pengar som nu, hur man än räknar, men skattetrycket har gått ner.
Ändå väljer vissa till höger att återanvända gamla argument. Moderata ungdomsförbundet föreslår att nyanlända flyktingar bekostar sitt boende och sina studier ur egen ficka, vilket i de allra flesta fall betyder lån.
Det framgår inte om ungmoderaterna tänker sig statliga lån eller om de tror att privata långivare står i kö för att låna ut pengar till flyktingar. Inte heller tynger sig muffarna med resonemang om hur de tror att betydande skuldsättning och avskaffade bidrag påverkar segregation, de nyanländas boendesituation och hälsa, och hur det i sin tur inverkar på deras etablering i Sverige.
Det är också oklart om Muf vill utestänga nyanlända även från offentligfinansierad vård och omsorg. Moderpartiet har mumlat i den riktningen utan att föreslå något konkret.
Bättre vore om högern lärde sig av historien. Sverige har haft hög flyktinginvandring, bevarad och utbyggd välfärdsstat, ökad levnadsstandard, förbättrad offentlig ekonomi och sänkta skatter. Samtidigt.
Vad blir analysen av det?