Slovakien fick förra året tio miljarder kronor ur EU:s budget – netto. Tjeckiens skörd var 30 miljarder och Rumäniens 45 miljarder. Ungern, som tillhör unionens största mottagare av EU-stöd per capita, fick ett nettobidrag på 57 miljarder kronor.
Dessa fyra stater, som tog emot sammanlagt 141 miljarder av andra EU-medborgares skattepengar, levererade 22 september i år de fyra nejrösterna när EU beslutade om en omfördelning av 120 000 asylsökande som har anlänt till Grekland och Italien.
"I dag förlorade sunt förnuft", twittrade Tjeckiens inrikesminister Milan Chovanec.
Att se till att asylsökande som har tagit sig över Medelhavet kan tas emot i Europa på ett ordnat sätt, strider alltså mot sunt förnuft enligt Tjeckiens regering. Däremot är det helt i sin ordning att Tyskland förra året i praktiken överförde 141 miljarder kronor till de fyra länderna. Så stort är nämligen det tyska nettobidraget. Som tack fick Tyskland fyra örfilar.
Sverige betalade 21 miljarder netto till EU.
De stater som drar störst ekonomisk nytta av EU-medlemskapet tillhör också dem som mest ihärdigt motarbetar en gemensam EU-politik för att hantera en svår humanitär situation. De önskar fortsätta använda andra EU-medborgares pengar för att bygga upp sitt välstånd, samtidigt vill de stänga dörren till människor i nöd som kommer utifrån. Alternativt vill de lägga allt ansvar på EU:s givarländer.
Det finns tid för tal om en europeisk gemenskap byggd på gemensamma värden. Denna tid är inte nu. Stefan Löfven delar inga sådana värden med Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Förutom att rulla tillbaka demokratin i sitt hemland drar han taggtråd utmed Ungerns och EU:s gräns, och pratar om vikten att hålla muslimer utanför Europa.
Därför är det kanske bättre att tala det språk som Orbán och övriga nejsägare garanterat förstår: Om de vill fortsätta köra ner sina händer i våra fickor får de visa lite trevligare attityd.