Det är mer än en halvering jämfört med toppnoteringarna under hösten. Vad minskningen beror på går inte att säga entydigt. Migrationsverkets förklaring, för ett par veckor sedan, är att färre flyktingar tar sig till EU, på grund av sämre väder och hårdare gränskontroller på Balkan.
Sveriges regering vill även kasta in i förklaringsmodellen de svenska gränskontrollerna och ytterligare skärpningar av flyktingpolitiken som har utannonserats men ännu inte beslutats. Dessa går dels ut på att göra det svårare för asylsökande att ta sig till Sverige, på grund av id-krav för att stiga ombord på alla kollektiva färdmedel som passerar landsgränsen, dels på att göra Sverige mindre attraktivt som plats för bosättning.
Till det senare hör att uppehållstillstånd som regel blir tillfälliga och att personer som ges skydd på grund av krig inte får ta hit sina makar och barn. Detta är djupt inhumant, menar jag liksom många andra, exempelvis Amnesty som nu driver kampanj mot lagförslaget. Men även den som stöder denna politik måste se den för vad den är. Stefan Löfven säger dock så här i en DN-intervju på tisdagen:
– Tanken är att vi ska gå ur en krissituation och in i en etableringsfas. De som beviljas uppehållstillstånd […] ska få den bästa möjligheten att starta ett annat liv, både för deras egen skull och för Sveriges skull.
Den bästa möjligheten, säger Löfven. Det är struntprat och det vet statsministern. Hela poängen med skärpningen av flyktingpolitiken är ju att inte ge flyktingar bästa möjligheten till nystart, eftersom det är denna möjlighet, de nuvarande reglerna, som gör Sverige till ett attraktivt land att söka sin tillflykt till. Allt enligt regeringens egen logik.
Och så är det detta eviga politiska "vi" som denna gång går "ur en krissituation och in i en etableringsfas". Stefan Löfven och flyktingen som nyss kommit till Sverige men har fru/man kvar i krigsområdet går hand i hand in i den svenska framtiden.