På Åland, där jag växte upp, var det inte ovanligt att man åkte över till Sverige för att shoppa. Kläder, elektronik, cd-skivor på Mega. Och så storhandla på Flygfyren i Norrtälje på väg tillbaks – om man var vuxen och hade bil. Speciellt ett datum begav sig ett helt lämmeltåg av ålänningar till Stockholm: 6 december. Finlands nationaldag var ju nära jul och rödmarkerad i kalendern, men firades inte onödigt mycket på ön.
En hel del gnäll hördes också, vill jag minnas, över att utbudet på Åland var så klent och att priserna var så höga. Att situationen knappast blev bättre av att människor för jämnan åkte någon annanstans och hyvlade sina kort påpekades däremot inte lika ofta. Självklart är det varken konstigt eller fel att förlägga sina inköp där det finns mer att välja på och man får mer för pengarna, men de långsiktiga konsekvenserna bör man ändå vara medveten om.
Jag kan tänka mig att situationen i Eskilstuna, Strängnäs och Flen till viss del är lik den på min uppväxtort. Nuförtiden är det ju dessutom inte bara stora, stygga Stockholm som står för den mördande konkurrensen – näthandeln har tillkommit som en ytterligare faktor.
I gårdagens tidning presenteras dock några goda nyheter för Eskilstunas del. Den rapport som Samverkansgruppen för handelsutveckling i Eskilstuna har beställt visar nämligen att detaljhandelns omsättning har ökat med tre procent i jämförelse med året innan, medan restaurangnäringens omsättning har ökat med nio procent. Det är mer än för riket som helhet.
Med detta i åtanke vill jag slå ett slag för att, i den mån man har råd, skippa matlådan och i stället äta lunch ute. Fördelarna är många.
Först och främst är det trevligt. Man får ett välbehövligt miljöombyte och en lika välbehövlig promenad ute i den friska luften. Maten är också allt som oftast godare när den är tillredd av någon som är specialiserad på att göra just det (okej, nu talar jag i huvudsak för egen del).
Därtill är uteätandet miljömässigt fördelaktig. En lastbilstransport av råvaror är bättre än hundra personbilstransporter, och ett storkok är bättre än hundra små.
Slutligen förbättras, som jag redan har varit inne på, över tid utbudet på orten, medan det extra ledet i matproduktionen skapar välbehövliga arbetstillfällen.
Sedan några år tillbaka håller de svenska hushållen allt hårdare i sina pengar. I februari kungjorde Statistiska Centralbyrån (SCB) att man under det fjärde kvartalet 2014 såg det högsta sparandet hos hushållen för ett fjärde kvartal sedan mätningarna inleddes, 1996. För en dryg månad sedan rapporterade banken SEB att nysparandet nådde en historiskt hög nivå under andra kvartalet 2015. Nyligen beskrev statliga SBAB svenskarnas sparbenägenhet som rekordhög i en analys.
Med tanke på den höga och ständigt växande privata skuldsättningen i Sverige, till stor del driven av bostadsbristen, talar mycket för att det är klokt av hushållen att buffertspara. I något skede kommer räntorna att höjas.
Samtidigt gynnar sparandet och den bristande konsumtionen inte tillväxten i den svenska ekonomin. Därför vore det välkommet med, exempelvis, lite fler luncher på stan.