I måndags i Sveriges Radio: "Migrationsverket sänker nu kraven ytterligare på boenden för asylsökande". Inslaget handlade om att myndigheten i sin senaste upphandling annonserar efter husvagnar och salar, fast inte bara som akut lösning. Nej, tanken är nu att dessa ska användas som långsiktigt boende, medan asylsökande personer väntar på besked om de får stanna i Sverige. En väntan som kan dröja ett år eller mer.
För varje nyhet om Migrationsverkets vedermödor med att få fram boendeplatser kan jag inte låta bli att undra hur många lediga rum som egentligen finns därute – i lägenheter och villor hos privatpersoner. En följdfråga hakar också på: Hur många av dessa rum skulle innehavarna vara villiga att hyra ut till asylsökande om det fanns ett smidigt och allmänt känt system för att göra just det, till rimlig ersättning?
Jag gissar att det handlar om ett inte obetydligt antal. Dessutom skulle ett sådant system bidra till att skapa kontaktytor mellan nyanlända och etablerade svenskar. Det där som brukar kallas integration, ni vet.
Så varför skickar inte Migrationsverket bara ut frågan till svenska folket? Varför utformar inte myndigheten helt enkelt en boendeförmedlingstjänst som riktar sig till privatpersoner? Ja, det kan man undra. På dess hemsida konstateras torrt: "Du som privatperson kan låta asylsökande vuxna och familjer bo hemma hos dig. Migrationsverket kan dock inte matcha privatpersoner med asylsökande. Vänd dig till en frivilligorganisation för att få hjälp med detta." Och visst, det är ju ett alternativ.
I mitten av oktober lanserade den ideella föreningen Refugees Welcome Sweden ett initiativ för att få fram boenden för flyktingar hos privatpersoner. Den som råkar ha ett eller flera rum över kan registrera sig på föreningens hemsida, varpå kontakt förmedlas med en nyanländ person. Hittills har omkring 350 personer anmält intresse för att öppna sina hem.
Refugees Welcomes verksamhet bygger i dagsläget helt på frivilliga insatser. Ingen marknadsföringsbudget finns. I ett mejl till redaktionen konstaterar samtidigt föreningens ordförande, Fredric Landqvist, att nyckeln till ett framgångsrikt matchningsarbete är att man lyckas få genomslag och nå ut till "gemene man". Just nu söker Refugees Welcome bland annat bidrag från olika fonder samt EU-medel för att säkerställa långsiktig finansiering för verksamheten.
Det råder inga tvivel om att initiativ som ovanstående är lovvärda. Samtidigt skulle det finnas ett antal fördelar med att den här typen av förmedling bedrevs i Migrationsverkets regi.
För det första har Migrationsverket stora resurser och god synlighet i medierna, vilket gör det lättare att nå ut med information om möjligheten för privatpersoner att medverka. För det andra skulle det för många människor sannolikt kännas tryggare om en myndighet ansvarade för förmedlingen. För det tredje skulle då ett fast ersättningssystem också kunna kopplas till själva upplåtandet.
Här finns en outnyttjad möjlighet för Migrationsverket att få fram fler boendeplatser. Så vad väntar generaldirektören Anders Danielsson och hans kollegor på?