Tisdag kväll. ordningslagen begås om aktiviteten genomförs.
Polisen har tidigare under dagen mejlat arrangören och meddelat att avgiften ännu inte landat på dess konto. Därför kan tillstånd inte utfärdas, säger polisen. Personen som stod som ansvarig på ansökan har inte sett mejlet och således inte insett att hon behöver komma förbi med ett betalkvitto. Å andra sidan har polisen inte bemödat sig att ringa upp, trots att hon lämnat sitt telefonnummer.
Tillsammans för Strängnäs ser sig till sist tvungna att avbryta tillställningen. Mycket talar dock för att polisen är ute och cyklar.
För det första borde oklarheterna om avgiften ha kunnat lösas på plats. Vidare är demonstrationsfrihet, som bekant, en grundlagsskyddad rättighet. Från Polismyndighetens hemsida: "I Sverige har alla rätt att demonstrera och hålla torgmöten, det är en starkt skyddad rättighet som finns i grundlagen. Polisen har en skyldighet att bevilja tillstånd till den som möter kraven". Men vad säger då ordningslagen?
Jo, där står bland annat följande om tillståndsansökan: "Om möjligt ska ansökan ha kommit in senast en vecka före sammankomsten eller tillställningen." Notera formuleringen "om möjligt", vilket det givetvis inte är när en manifestation ordnas som en snabb reaktion på ett i detta fall rasistiskt illdåd.
Polismyndighetens har vidare, under vissa omständigheter, rätt att ställa in allmänna sammankomster, såsom om "[…] det uppkommer svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om sammankomsten medför avsevärd fara för de närvarande […]".
Vid onsdagskvällens tilltänka manifestation hade 25 personer samlats. Tillsammans för Strängnäs har tidigare ordnat flera sammankomster som har gått lugnt till, bland annat en ljusmanifestation för offren vid skolattacken i Trollhättan. Att det skulle ha funnits några tecken på "oordning" eller "fara" är med andra ord svårt att se.
Kommentarsfältet på Tillsammans för Strängnäs Facebooksida fylls nu av troll som uttrycker sin avsky mot manifestationen. Dessa hänvisar till den våldtäkt som i augusti begicks av några män som då bodde på Mälarblick och menar att det i ljuset av detta är fel att visa stöd för de boende där.
Den här typen av "logik" utgör själva definitionen av kollektivt skuldbeläggande. Den skötsamma majoriteten på Mälarblick bär nämligen exakt lika stor skuld för den begångna våldtäkten som jag, som finländsk medborgare, bär för de mord som Juha Valjakkala begick i Åmsele 1988.
Reaktioner som ovanstående visar också varför manifestationer mot rasism verkligen behövs.