I måndags anslöt sig de sörmländska kristdemokraterna till de KD-distrikt som vill riva upp Decemberöverenskommelsen (DÖ). Precis som för övriga distrikt glömmer man dock att berätta vad man ser för gångbart alternativ till denna sexpartiuppgörelse.
Sedan tidigare har KD i Kalmar, Halland, Kronoberg, Dalarna och Norrbotten aviserat sitt motstånd mot DÖ. Den nyblivna sextetten samlar totalt 40 av 247 ombud på KD:s riksting som inleds i morgon. Anders Andersson, distriktsordförande i Kalmar, säger ändå till DN att han har gott hopp om att partistyrelsens ska få på näsan för sitt stöd till DÖ.
Hur motiveras då motståndet? Till stor del handlar det om missnöje med den av regeringen Löfven förda politiken.
I ett pressmeddelande från KD i Sörmland betonas besvikelsen över bland annat reducerade rot-avdrag och indraget gåvoskatteavdrag. Marita Göranson, vice distriktsordförande, citeras: "Vi är inte beredda att stillatigande se på hur Stefan Löfven och hans samarbetspartners slår sönder allt det som Alliansen byggde upp …" Dramatiskt värre.
Att företrädare för partier på andra sidan blockgränsen känner frustration över den politiska utvecklingen med S och MP vid rodret är visserligen inte konstigt. Men om den motviljan landar i ställningstagandet att DÖ bör rivas upp, borde man också kunna svara på hur man därefter vill gå vidare. Här finns tre tänkbara scenarier.
Det första är att samarbeta över blockgränsen om den ekonomiska politiken – där regeringen förhandlar fram kompromisser antingen med Alliansen som helhet eller med delar av en upplöst allians. Efter valet stod det ganska snabbt klart att den vägen inte var framkomlig. Har någonting ändrats nu?
Det andra är ett nyval, som inte skulle förändra läget på något avgörande vis. SD skulle med största säkerhet bli kvar som en kil mellan blocken.
Det tredje är att Alliansen gör avkall på sina humanistiska värden och söker ett samarbete med SD.
Så vilket av dessa scenarier är det som KD-distrikten eftersträvar? Svaret uteblir, som sagt.
Att verka för att DÖ ska upphävas tyder dessutom på att perspektiven är väl kortsiktiga. Om Alliansen blir den största partikonstellationen i nästa val, och därmed får överta den regeringsbildarhuvudvärk som drabbade Löfven förra hösten, skulle insikten om att DÖ nog inte var en så dålig idé sannolikt komma krypande hos dem som nu förfasas över uppgörelsen.
Till sist. DÖ betyder inte döden för oppositionspolitiken. Allianspartierna fortsätter att lägga motioner samt väcka utskottsinitiativ. Vad DÖ i realiteten innebär är en anpassning till ett knepigt parlamentariskt läge, där kilpartiet SD valde att bryta med den tidigare ordning som har gjort minoritetsregerande möjligt i Sverige. Därtill lägger vart och ett av allianspartierna nu fram egna budgetförslag, vilket betyder att DÖ i praktiken inte behöver nyttjas, även om den finns där bakom som en försäkran om att Sverige ska gå att regera.
KD i Sörmland och alla andra som nu vill riva upp DÖ behöver helt enkelt tänka om.