Med rubriken "Med hopp om dialog" bjuder han in till officiella och inofficiella samtal. Strategin är uttalad och Åkesson vill sätta press på den moderata partiledningen och hoppas på att kommunpolitikerna är mer villiga till samarbete och utbyte.
Men Moderaternas Anna Kinberg Batra avfärdar ett samarbete med bland annat hänvisningen att Sverigedemokraterna inte vill ta ansvar för Sveriges integrationsutmaningar. Sörmlandsmoderaten Charlotte Prennfors i Vingåker delar inte samma hållning. Hon vill att Moderaterna på riksplan bör samtala om gemensamma nämnare med Sverigedemokraterna för att kunna fälla regeringen. Regeringsmakten som Socialdemokraterna och Miljöpartiet innehar är uppenbarligen en för stor frestelse för att motstå. Oavsett samarbetspartner.
I helgens Agenda gjorde Centerns Annie Lööf debut i tv-rutan sedan sin föräldraledighet. Även hon betonade att Sverige inte bör göra avkall på asylrätten och att hon inte är beredd att regera med Sverigedemokraterna som stöd.
Det är rätt av Alliansföreträdare att hålla Sverigedemokraterna på armslängds avstånd. Dock är det inte nödvändigtvis något samarbete med Sverigedemokraterna som är faran med det gap som öppnats upp inom Alliansen. Främst är det frågan om anhöriginvandring där Moderaterna sticker ut som en restriktiv part inom Alliansen. Men även om tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd splittras de. I någon mån har alla allianspartierna bortsett från Centern gjort en migrationspolitisk förflyttning.
I gapet inom Alliansen växer det fram en realitet som främst Centern lär tvingas anpassa sig till. Lööf må inte vara beredd att offra asylrätten för att få inflytande. Men i och med de politiska svängningarna som skett under hösten och vintern är det inte säkert att det som gäller i dag också gäller i morgon. I en framtida regering blir man tvungen att kompromissa oberoende av färg. Antingen hålla fast vid alliansens ekonomiska politik och föra en restriktivare flyktingpolitik. Eller att försvara sin migrationsliberala hållning och förhandla om sin ekonomiska politik. För varje enskild politiker som värnar liv och frihet från förtryck torde det sistnämnda prioriteras. Partier som söker stöd av Sverigedemokraterna kan rimligtvis inte uppnå det.
En Moderatledd alliansregering riskerar att bli influerad av Sverigedemokratiskt tankegods. För som Jimmie Åkesson själv säger om skillnaden mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. "Skillnaderna är inte så stora nu så då kan inte den anledningen finnas längre".
Centern blir när allt kommer omkring tvunget att ta ett beslut. Antingen kompromissar Centern med en allians som rört sig högerut i flyktingpolitiken. Eller står partiet upp för sin liberala värdegrund och ställer sig utanför en framtida alliansregering. Det sistnämnda ter sig mest sympatiskt.
Niklas Otto Olsson är praktikant på ledarredaktionen denna och nästa vecka. Praktiken är en del av Bertil Ohlininstitutets och föreningen Liberal Press ledarskribentutbildning. Niklas Otto Olsson är utbildad statsvetare och bor i Lund.