Alltså kunna frånsäga sig faderskapet under kvinnans graviditet, anta samma roll som en spermadonator och därmed avstå all rätt till umgänge och slippa betala underhåll. Om kvinnor har "ångerrätt" och kan välja bort föräldraskapet i efterhand, bör samma sak, i jämställdhetens namn, även gälla för män, lyder argumenten från såväl ungdomspolitiker som etablerade debattörer.
Det kan tyckas rättvist. Lika för alla, oavsett kön. Men då bortser man från att frågan inte enbart, eller ens primärt, rör två vuxna människor. Skillnaden mellan kvinnans medicinska abort och mannens juridiska, är att kvinnans val innebär att ingen blir född, medan mannens betyder att han med omgivningens goda minne sviker sitt barn, vilket är orsaken till att en man i Danmark som processade frågan i många år fick avslag.
Ett aborterat foster kommer aldrig att behöva mat, kläder och bostad. Det kommer inte att finnas några känslor att ta hänsyn till. Ingen liten kille eller tjej som får höra att hen är till hälften aborterad, att det finns en icke-pappa som hade föredragit att barnet aldrig hade fötts och som enligt lag inte ens får söka upp sin son eller dotter, eftersom de rent juridiskt aldrig har varit släkt.
Och vad händer förresten om pappan ändrar sig, besöker barnet och båda bestämmer sig för att de vill fortsätta ses? Är det bara att dyka upp efter 15 år eller ska det få några juridiska eller ekonomiska konsekvenser?
Här finns det inga självklara svar och det enda raka är att en pappa visserligen inte ska kunna tvingas att träffa sitt barn, men att hans juridiska status förblir intakt. Inte för att ett raderande av faderskapet skulle vara taskigt mot mamman, utan för att de enda alternativen som återstår, om pappan inte betalar underhåll, är att barnet växer upp med sämre ekonomiska förutsättningar än annars eller att Försäkringskassan går in och betalar. Det första innebär att man frångår principen att sätta barns bästa i första rummet. Det sista att de ofrivilliga papporna skickar notan till skattebetalarna.
Ingendera är en bra lösning, utan för oss snarare bakåt i tiden till när allt ansvar för graviditeter lades på kvinnan och ogifta mödrar fick klara sig bäst de kunde. Därför är det enda rimliga att papporna tar de ekonomiska konsekvenserna av sina handlingar. Eller ännu hellre ser till att handlingarna inte får några oönskade konsekvenser.
Susanne Nyström är ny vikarie på ledarredaktionen. Hon har sedan 2006 arbetat på flera tidningar som reporter, redaktör och ledarskribent, senast på Liberala Nyhetsbyrån.