Kontot "Barbie Savior" driver med hur rika västerlänningar turistar som volontärer, så kallad volonturism, vilket kan låta harmlöst. Några extra händer i skolan eller på lekplatsen kan väl inte göra någon skada?
Men det är precis vad de gör.
Den ökade efterfrågan på resor med inslag av volontärarbete eller besök på barnhem har gjort att antalet barnhem har blivit fler. Föräldrar övertalas att lämna sina barn, med löfte om att de ska få en god utbildning och bättre framtidsutsikter än om de bor kvar hemma. Detta samtidigt som forskning visar, vilket påtalades i onsdagens Aktuellt av Annika Billing, programchef på SOS barnbyar, att det bästa för barn är att växa upp i en familj – sin egen eller som fosterbarn – och inte på institution.
Därför är det cyniskt att volonturism har blivit business, där det finns en hel del pengar att tjäna för båda barnhemmen och resebyråerna. Plötsligt är det inte volontärerna som finns för barnen, utan barnen som finns för volontärerna, och frågan är hur många som verkligen är på plats för att göra en insats. För många handlar det kanske snarare om att förverkliga sig själva och det är nu varningslamporna börjar blinka.
Lika lite som det räcker med oömma kläder och ett glatt humör för att undervisa barn i Sverige, är det tillräckligt för att utbilda sjuåringar i Sudan. Som Billing påpekar bör alla som går i volontärtankar först svara på frågan vilka kunskaper de kan tillföra, vilket visar på skillnaden mellan kortare uppdrag som volontär och utbildade lärare, läkare, sjuksköterskor med flera, som jobbar för seriösa organisationer med långsiktiga mål.
De senare räddar liv på sjukhus och är i egenskap av sin profession med och stödjer samhällsbyggen underifrån. Deras största bedrift är inte att de är västerlänningar med en trygg uppväxt – en egenskap som är långt ifrån tillräcklig för att "rädda Afrika". Inte minst eftersom Afrika, som består av enskilda länder som sinsemellan är väldigt olika, inte har något behov av att räddas av västerlänningar.
Under de senaste decennierna har den afrikanska kontinenten genomgått en radikal förändring. Visst finns det fortfarande konflikter, korruption och fattigdom, men samtidigt menar OECD att Afrika är den nya tillväxtmotorn efter Asien.
Sju av världens tio snabbaste växande ekonomier ligger söder om Sahara. 30 procent bor i storstäder, urbaniseringstakten är hög, medelklassen på frammarsch och fyra av fem äger en mobiltelefon.
Trots det är vår kollektiva bild densamma som präntades in på 1980-talet, med svältkatastrofer och extrem fattigdom. Något som professor Hans Rosling kallar för en "Tintin-värld", där länder antingen är rika eller fattiga, ska hjälpa eller hjälpas.
Verkligheten är dock betydligt mer komplex, vilket gör att barnen i Afrika inte är i behov av några Barbietjejer som lägger ut gulliga bilder på Instagram. De behöver växa upp med sina familjer och erbjudas en bra utbildning, så att de kan bygga vidare på den positiva utveckling som deras mor- och farföräldrar har startat.
Det är en förändring som äger rum stegvis – långt borta från sociala medier.