Dels de som är i ett desperat behov av pengar och skäms för att de stjäl. Dels en växande grupp, som saknar moralisk kompass, som motiverar handlingen med att "alla" fuskar och att makthavare roffar åt sig (Studio Ett, 2/1).
Det senare beskriver han som ett tecken i tiden, och om flersaknar inre gränser måste de yttre gränserna byggas ut, vilket Försäkringskassan har gjort.
Förra året polisanmäldes över tusen föräldrar för vab-fusk och återbetalningskraven var på 86 miljoner kronor. Visserligen ingen jättesumma för staten, men sex gånger mer än 2014, och signalen är viktig: Bidragsfusk är ett lagbrott och den som fuskar åker fast.
Men minst lika viktigt som att stärka kontrollerna är att försöka vrida de moraliska kompasserna rätt. Här har både politiker, den offentliga sektorn och medierna stora roller att spela.
Samtidigt som journalister givetvis ska nagelfara kontokort, för att se till att skattepengar inte går till strippshower och spritfester, är det viktigt med proportioner. Nyligen publicerade Kristianstadsbladet en artikel om att kommunens politiker, tjänstemän och besökare drack kaffe och te för en halv miljon kronor förra året, vilket fick en delmänniskor att gå i taket, trots att det är praxis att arbetsgivare står för de anställdas kaffe under arbetstid.
I samma anda publicerade Aftonbladet strax före jul ett reportage om att det offentliga Sverige varje år lägger 5,7 miljarder skattekronor på “representation, kurser och konferenser". Granskningen kryddades med lockord som champagne, massage och lyxresor – och visst fanns det en del slöseri och tvivelaktigheter bland kvittona. Men den stora merparten av pengarna hade gått till legitima saker, som fortbildning av kommunanställda och konferenser för landstingets personal.
Därför är det lika viktigt att staten och kommunerna inte åker på dyra resor till Cannes eller ordnar personalfester där spriten och champagnen flödar, som att medierna inte utmålar vanlig personalvård, som fortbildning, kaffe och traditionella julbord, som höjden av lyx, för att ge intrycket att det offentliga roffar åt sig på skattebetalarnas bekostnad.
Det skapar en skev bild av verkligheten som ger intrycket av att "alla" fuskar och skor sig, trots att korruptionen i Sverige är låg. Den bildenbäddar i sin tur för en bristande respekt för skattepengar, varpå den egna viljan att betala in minskar, samtidigt som försöken att få mer av kakan ökar.
Då urholkas välfärden och snart finns det inga vab-pengar. Varken att fuska sig till eller att vara hemma med sjuka barn för.