Samtidigt är det när man går lite utanför komfortzonen det sker en utveckling. Det kan vara ett jobbyte, införskaffandet av en modernare mobiltelefon eller nya grannar. Saker som sannolikt blir bra på sikt, men som under den första tiden kan skapa osäkerhet, ibland frustration, och få oss att muttra att det var bättre förr.
Så länge nostalgin inte tillåts styra är det inget problem. Men när "flyktingbarn får svenskar att förlora sin värdighet", som Nackas kommunalråd Jan-Eric Jansson (KD) uttryckte saken efter att kommuninvånare förklarat att de hellre bor granne med Hells Angels, har förnuftet gått ut där rädslan gått in (DN Debatt, 29/5).
Att ta dessa människors oro på allvar, genom att bejaka deras världsbild, är som om en förälder bemöter sitt barns doktorskräck med att bekräfta att läkaren är sadist. Det enda raka är att hålla sig till fakta och berätta varför barnet behöver sjukvård eller hur situationen för nyanlända ser ut.
Reaktionen gäller för all del inte bara i debatten om flyktingar. Argumentet att något är bra, "men inte just här", är ett av de vanligaste standardsvaren när det kommer till förändringar. Exempelvis när det ska uppföras boenden för funktionshindrade, HVB-hem för ungdomar eller nya bostadsområden i allmänhet.
"Det bor BARN här", skriker protektionisterna. Som om det finns något annat än kalfjället kvar, om de nyinflyttade inte ska tillåtas att komma i närheten av åtminstone ett av Sveriges cirka två miljoner barn.
Det är minderåriga som kommer att må bra av att komma i kontakt med människor som de annars bara får höra fördomar om, så att de lär sig att nyanlända i allmänhet inte är mördare och våldtäktsmän, och att funktionshindrade knappast är farligare än någon annan. En kunskap jag förvärvade genom att under flera år ha en gruppbostad som närmaste granne.
Samma sak med skolan. Varje förändring, från att starta introduktionsklasser för flyktingbarn till att skolavslutningen flyttas från kyrkan till bygdegården, får föräldrarnas cirklar att explodera. Inledningsvis upplevs allt som ett diffust hot, men när de nya rutinerna väl har satt sig flyter skolans undervisning på som vanligt och plötsligt kan ingen tänka sig att vara någon annan stans än i bygdegården när sommarlovet står för dörren.
För det är så det är med cirklar, rutiner och traditioner. Gamla försvinner när nya skapas.
Vi byter biff med bambuskott mot sushi. Helgmiddagarna blir grillkvällar med de nya grannarna. Den senaste telefonen ligger lika vant i handen som den förra. Det där jobbytet var kanske inte så dumt. Och de som bor på boendet för ensamkommande flyktingbarn visade sig faktiskt vara bra mycket trevligare än Hells Angels.