Rektorn motiverar beslutet med att "eleverna behöver få studiero för att de ska kunna lära sig så mycket som möjligt" (Katrineholms-Kuriren, 8/12).
Hon är långt ifrån ensam med analysen. Tidigare i år skrev en högstadielärare "vi når inte barnen för barnen ser oss inte", och allt fler skolor kräver att eleverna lämnar telefonerna i skåpen eller har dem på ljudlöst i väskan (Aftonbladet, 19/2).
Därmed borde diskussionen vara avslutad. Men icke.
När en högstadieskola söderut portade telefonerna från klassrummen reagerade en elev med: "Jag har allt i min mobil och tycker det är hemskt att inte kunna använda den när jag vill." (Sydsvenskan, 2/2). Vilket ringar in det andra skälet till varför mobilerna ska väck.
Skolans uppgift är inte bara att lära ut faktakunskaper, utan även att förbereda eleverna för arbetslivet. Och få kirurger, expediter och busschaufförer kan sms:a när andan faller på. Gruppchefer tycker i regel att det är oacceptabelt att medarbetarna uppdaterar Facebook i stället för att vara mentalt närvarande på veckomötet. Och majoriteten av landets vd:ar uppskattar inte om de anställda tar på sig hörlurar för att titta på Youtubeklipp under budgetgenomgången.
Dessutom kan det vara värt att informera barn och ungdomar – och tyvärr även en del vuxna – om att det är oförskämt att stirra ner i mobilen medan en lärare eller klasskompis, kollega eller middagssällskap, försöker förmedla ett budskap. Förutsatt att mobilen inte används till något relevant, som att söka efter information eller anteckna, vilket inte behövs i Järvenskolan Södra, eftersom eleverna har surfplattor.
Krävs det mer för att du ska bli övertygad om förträffligheten med mobilfria lektioner, så finns det en undersökning från London School of Economics som visar att kunskaperna förbättras när skolor inför mobilförbud, framför allt bland elever med låga betyg.
Slutsatsen är kanske inte revolutionerande. Men det gör den inte desto mindre viktig.