Ja, jag erkänner. Jag blir lätt trött på de stigande förväntningarnas missnöje. Av att vi förväntar oss allt mer av staten, kommunerna och landstingen. Av att många menar att de inte får någonting tillbaka för sina skattepengar – förutom sjukvård, barnomsorg, skolgång, äldreomsorg, sjukförsäkring, pension, infrastruktur, polis, rättsväsende, försvar och en del annat.
Lite olika nyttjat beroende på var i livet man befinner sig. Mer när man är barn och äldre. Mindre när man är frisk och arbetsför.
Men det betyder inte att all kritik och alla nya önskemål är obefogade. Dels är det självklart att varje skattekrona ska generera så mycket offentlig service som möjligt. Dels finns det ökade krav som är både rimliga och i vissa fall faktiskt kan spara pengar i andra änden.
Fria broddar för pensionärer är ett sådant. Förslaget kommer från pensionärsrådet och avslogs nyligen av socialnämnden i Vingåker (Katrineholms-Kuriren, 30/9).
Vid en första tankevända kan det anses riktigt att var och en står för kostnaden själv. Köper man skor och vinterjacka för att kunna promenera när det är snö och is, kan man väl investera i broddar för en hundring, vilket många gör. Men många är inte detsamma som alla och flera kommuner i landet har gjort kalkylen att gratis broddar till äldre är en bra satsning eftersom det minskar fallolyckorna, som uppskattas kosta 14 miljarder kronor per år.
Därför bör man i det här fallet snarare vara pragmatisk än principiell. Särskilt då det inte är några jättesummor det handlar om, vilket bland annat Stockholm, Huddinge och Göteborg har insett.
De två senare ger till alla över 65. I huvudstaden måste man ha fyllt 75 och antingen ha hemtjänst eller digitalt larm.
Oavsett vilka kriterier som sätts upp är broddar ett bra sätt att minska fallolyckorna och därmed spara pengar för exempelvis sjukvården och färdtjänsten. Det man satsar på gungorna kan man helt enkelt få tillbaka på karusellen.