Trots det velar Sverige. Vissa minderåriga är uppenbarligen mindre minderåriga än andra. Inte för att de är äldre, utan för att de är födda utomlands.
Senast i raden är ett fall som nyligen uppmärksammades av Barometern. En flicka som enligt sitt födelsebevis från Syrien är 14 år, men enligt släktingarna är 16, uppges vara gift med sin 21-årige kusin och väntar deras gemensamma barn. Trots att de sagt att de är gifta ansåg socialförvaltningen att flickan skulle bo kvar hos sin moster och hennes man – som alltså även är flickans svärföräldrar – medan deras son flyttade därifrån.
Så var situationen fram till mellandagarna, när flickan tvångsomhändertogs.
Vi vet inte hur familjens möten med socialen har gått till. Däremot vet vi att Migrationsverket har identifierat 132 gifta barn i Sverige, att mörkertalet bedöms vara stort och att många barnbrudar placeras i samma bostad som sina vuxna makar.
I Migrationsverkets rapport "Är du gift" framkommer att gifta par, oavsett hur gamla de är, i regel får en gemensam handläggare. Det leder till att gifta tonårsflickor blir betraktade som en del av en duo och inte som barn med egna rättigheter, samtidigt som de har mindre möjligheter än genomsnittet att föra sin egen talan, eftersom de är i ett nytt land där de saknar nätverk och inte kan språket, lagstiftningen eller kulturen.
Därmed lämnar svenska myndigheter barn, som i flera fall inte har gått ut grundskolan, helt i händerna på sina vuxna män, vilket betyder att vi accepterar barnäktenskap. Om inte juridiskt, så i praktiken.
Hur det påverkar tonårsflickors möjligheter att skapa en egen framtid och välja sina liv är enkelt att föreställa sig. Särskilt om de blir gravida. I värsta fall före 15-årsdagen, vilket är våldtäkt mot barn.
Därför är det enda raka att börja betrakta flickorna som de barn de är, låta deras ärenden hanteras separat, föra samtal med dem i enrum och se till att de informeras om sina rättigheter.
Alla barn är jämlika – och vi får inte ens tänka tanken att vissa skulle vara mer jämlika än andra.