Orden kommer inte från läktaren i ett allsvenskt derby, utan från ledare och föräldrar under fotbollsmatcher för barn i mellanstadieåldern. I skottgluggen står nyutbildade domare i yngre tonåren, som i en del fall gråtande har sprungit från tävlingen, vilket skildrades i Aktuellt i början av veckan.
Det finns bara en sak att säga till adrenalinstinna pappor med siktet inställt på att grabben ska bli skyttekung i FC Barcelona: Skärp er!
Fotbollscuper för elva- och tolvåringar är inte Champions League. Varken domare eller arrangörer är heltidsarvoderade proffs och även om de vore det ska du som vuxen vara en förebild. Det ingår i dina uppgifter att markera att det råder nolltolerans mot att skrika könsord till 15-åriga flickor, och det gäller även om de har en visselpipa runt halsen. Hur ska småkillar lära sig vikten av att respektera flickor och kvinnor, som klasskompisar, framtida kollegor och ute i samhället, om män i deras närhet visar att det är helt i sin ordning att trakassera tjejer som inte gör som man vill?
För den här sortens beteende är ingenting som stannar på fotbollsplanen. När jag hjälpte till vid arrangerandet av pingistävlingar hade jag lust att dela ut exemplar av Magdalena Ribbings vett- och etikettspalt vid huvudingången. Utskällningar, nedlåtenhet och "ni borde verkligen…" smashades som pingisbollar mot människor som ställde upp hela helgen utan ersättning.
Men värst är det nog ändå i hästhagen. För några vårar sedan ställde Sveriges största arrangör av ponnytävlingar in samtliga större nationella evenemang. Orsaken var att de inblandade hade fått nog av trakasserier och hot om våld från föräldrar och tränare, och helt enkelt inte tänkte ägna mer av sin fritid åt att fungera som levande spottkoppar.
Med detta i bakhuvudet; är det någon som tycker att det är konstigt att det råder brist på domare? Eller att det är svårt att få folk i allmänhet att ställa upp för föreningslivet?
Därför har jag ett förslag: Om du som förälder har synpunkter på hur ett evenemang genomförs; stå inte och gnäll, skäll inte ut en volontär och säg inte att någon annan ska kavla upp ärmarna. Barn- och ungdomsidrott bärs upp av hel- och halvideella krafter, så om du märker att någonting inte fungerar kan det bero på att det var svårt att hitta frivilliga som ville gå upp klockan sex på lördagsmorgonen, i stället för att äta frukost i lugn och ro med sambon eller ta med barnen till simhallen. Alltså är en utmärkt lösning på "katastrofen" att du erbjuder dig att hjälpa till. Det behövs alltid ett par extra händer som prickar av deltagare, hämtar priser, fixar fika eller sköter logistiken.
Och till alla domare och arrangörer: När ledare eller föräldrar beter sig illa, säg till en gång, vänligt men bestämt. Fortsätter de att skrika att "domarjäveln" är blind och ska ut från planen? Ta uppmaningen på orden, blås av matchen och gå därifrån. Hänvisa sedan till Lex ponnytävlingsarrangören, ställ in resten av tävlingen, var tydliga med varför och hälsa alla som vill uppföra sig varmt välkomna tillbaka nästa år.