Det är en bra måttstock. Inte för att det är julbordet som gör äldreboendet, utan för att ett äldreboende som sätter de äldres behov i centrum aldrig skulle tänka tanken att servera uppvärmda färdigportioner till jullunch.
Som stjärnkocken Leif Mannerström, som rest runt i landet och besökt äldreboenden, krasst konstaterar går det utmärkt att laga god mat för 15 kronor per person, vilket många gör. Men det förutsätter att kockarna och övriga inblandade bryr sig (Expressen, 1/12).
Riksdagsledamoten Catharina Bråkenhielm (S) landar i samma slutsats. I Aftonbladet beskriver hon ett besök på ett äldreboende, där hon möttes av en ljuvlig doft, ett trevligt sorl och glada skratt när hon steg in i matsalen. På menyn stod fisksoppa med räkor, köttgryta med ris, och till det ett stort salladsbord samt efterrätt, utan att det, enligt Bråkenhielm, kostar mer än vanligt.
Jämför det med att äta uppvärmda portioner ur en plastlåda ensam på rummet.
För mat handlar inte bara om näringsintag. Den sociala samvaron och hur maten serveras är minst lika viktig.
Är borden fint dukade och rätterna trevligt upplagda? Finns det levande ljus och vikta servetter? Julgardiner, julgran och julmusik? Har december varit extra festlig med adventsfika, förberedelser och luciatåg, eller har de äldre knappt märkt att större delen av befolkningen laddar för tomtens ankomst?
Vikten av att bry sig gäller för all del inte bara inom äldreomsorgen. Såväl privat som offentlig sektor är summan av personalens insatser – från IT-avdelningens helpdesk och kommunens upphandlade snöröjning, till förskolorna, kvartersbutikerna och rut-företagen.
Ingen av verksamheterna har en chans att rulla på som de ska, om ledningen inte lyckas få medarbetarna att just bry sig.