Japp, då var det dags att osynliggöra hbtq-personer igen. Nintendo släpper en ny livssimulator, "Tomodachi Life", där spelaren inte har möjligheten att inleda en samkönad relation. I en livssimulator. I år. Vad är det frågan om? Ja, själva försvarar sig Nintendo med att spelet inte är tänkt att vara helt realistiskt och absolut inte ska förstås som någon form av samhällskommentar. Gott så, för all del. Spel behöver verkligen inte vara något annat än ren underhållning, även om de kan vara så mycket mer.
Men någonstans känner jag ändå – vad fan? Jag vet inte om det är en fråga om att spelutvecklarna får utslag av hbtq-personer, om de är rädda för vad deras föräldrar ska tycka eller om de faktiskt bara inte tänkte så långt. Oavsett vilket, så är det en samhällskommentar, vad de än själva säger. Jag känner att vi måste fastslå något viktigt här: Att osynliggöra allt som inte passar inom heteronormen är också ett sätt att ta ställning. Det är lätt att se sig som neutral när man följer normen eftersom det inte sticker ut. Har man tur passerar man under radarn och ingen behöver ställas till svars för någonting. Alla blir glada! Utom de grupper som fortsätter osynliggöras och fortfarande inte får någon självklar plats i det offentliga rummet, men hey, vem bryr sig om det så länge det inte ser ut som att man tar ställning?
Nej, allt behöver inte vara politiskt eller genomtänkt. Bara för att det inte förekommer, säg, lakrits i ett spel betyder det inte att spelutvecklarna tar ställning mot lakrits och vill se en värld där det inte existerar (vilken drömvärld det hade varit! Lakrits är inte godis, det är ett straff). Men eftersom "Tomodachi Life" kretsar kring relationer så är det faktiskt mycket anmärkningsvärt att samkönade kärleksrelationer utesluts. Lite som att göra ett ritprogram och utesluta färgen grönt, med skillnaden att grönt inte är en utsatt samhällsgrupp och att den enda konsekvensen skulle bli frustrerade användare och möjligen en och annan förkrossad landskapsmålare.