Spring!
Rose Tyler är 18 år, kommer från de sämre delarna av London och jobbar i en klädaffär. Hon ska bara göra ett ärende där efter stängning och går ensam ner i källaren. Helt plötsligt låser sig dörrarna, samtidigt som skyltdockorna som förvaras där börjar röra på sig. Hon omringas och börjar få panik. När hon tror att allt är ute känner hon en varm hand i hennes. En röst säger åt henne att springa och hon gör det. De flyr tillsammans, och hennes liv förändras för alltid.
Om du har tagit dig såhär långt in i första avsnitt av den återupplivade kultserien Doctor Who så är det nog ungefär nu du överväger att sluta. Skyltdockor som stelt rör sig, det tio år gamla modet, den dåliga bildkvalitén och det sega uppspelet - jag kan på rak arm nämna flera science fiction-serier med bättre inledningar.
Så här är det. Det är svårt att förklara grejen med Doctor Who. Är man britt så finns det i alla fall historia. Serien sändes först 1963-1989, kallat Classic Who, sedan kom det en film 1996 och slutligen fortsatte serien 2005, New Who, och det är den som fortfarande håller på. Det är något som många har vuxit upp med i Storbritannien. Men att förklara vad den handlar om, det är svårt.
The Doctor är en blandning av olika personligheter, helt galen, konstig och fruktansvärt intelligent. Han, för hittills har det bara varit män, reser runt i tid och rum med en eller flera companions. Han träffar historiska personer, utomjordingar, gamla och nya fiender. Och så räddar han jorden såklart. Om och om igen. När han får en dödlig skada kan han återfödas, och få ett nytt ansikte och en ny personlighet.
Jag har svårt att tro att den sammanfattningen sålde in serien hos dig. Jag skulle kunna räkna upp Guinnessrekord, alla brittiska skådespelare som har gästspelat i den, samt alla författare och regissörer som har jobbat med serien. Men det tror jag inte heller är lösningen.
Det går inte att förklara Doctor Who. Det är för mycket, både i antalet avsnitt och i teman som har behandlats. Den har till exempel varit ett utbildningsprogram för barn, men också behandlat flera tunga moraliska frågor. Och när det gäller kvalitén så finns det riktiga höjdpunkter, men också lågvattensmärken.
Sist jag försökte få en kompis att se den sa jag åt honom att se de två första säsongerna av New Who innan han gav upp. Jag bad honom alltså att lägga ner runt 20 timmar av sitt liv på en serie. Visst, han skulle kunna fastna tidigt, men det är vanligare att det tar ett tag. Men när man har kommit två säsonger in, då har i stort sett alla fastnat.
Då har serien visat hur bred och hur djup den kan bli. Gillar du science fiction, och att kastas mellan olika känslor? Ge de två första säsongerna en chans. Snart kommer du att vara helt övertygad om att du också skulle följa med The Doctor om han tog din hand och bad dig springa.