I måndags kom ett pressmeddelande från Eskilstunas politiska majoritet – S, M och C. Budskapet är att kommunen inte kommer att vara behjälplig med att via tillfälliga bygglov eller på annat vis få fram fler asylboenden. Argumenten spretar men ett huvudspår är att det är för många kostsamma invandrare i Eskilstuna.
För några veckor sedan blev det känt att Katrineholm inte kan ställa i ordning några akutboenden för flyktingar. Frågan hade ställts av länsstyrelsen som del i ett regeringsuppdrag att kartlägga möjliga boendealternativ i hela landet. Grannkommunen Vingåker, som är nästan fyra gånger mindre än Katrineholm, meddelade att man kunde få fram 100 platser. Från början talade Vingåker om 200 platser men det visade sig att hälften av dem tillhörde en fastighetsägare som har lokaler på Katrineholmssidan.
– Då får de väl anmäla sig till Migrationsverket. Det är inget vi kan organisera.
Så svarade Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström (S) när Katrineholms-Kuriren konfronterade honom med uppgiften.
"De" är alltså fastighetsägaren som hade 100 platser i Katrineholm, vilket betyder att kommunen aldrig gjorde någon inventering när länsstyrelsen frågade.
Göran Dahlström har drivit den här politiken länge. Den är förankrad i Katrineholms arbetarkommun där riksdagsledamot Fredrik Olovsson (S) är ordförande.
I Flen pågår sedan drygt ett år en rättstvist kring hotell Loftet som har använts som asylboende. Flens kommun menar att fastighetsägaren bryter mot planbestämmelserna när han upplåter hotellet för asylplatser.
Som av en tillfällighet föregicks kommunens rättsliga aktivitet av ett brev från Flens politiska ledning till Migrationsverket, där kommunalrådet Jan-Erik Larsson (S) och oppositionsrådet Thomas Norander (M) bad om att få slippa asylboendet. De hänvisade till svår situation på arbetsmarknaden och problem i Flens skolor.
Tillämpningen av plan- och bygglagen och de skäl som anges i brevet till Migrationsverket har inget med varandra att göra, hävdar kommunen. Är det någon som tror på det?
En annan flitig brevskrivare är Växjös kommunalråd Bo Frank (M). I år har han vid åtminstone två tillfällen brevklagat på att Migrationsverket velat öppna asylboenden i kommunen. Det har varit invändningar av samma slag som från Flenspolitikerna. Han har även kastat fram den klassiska kritiken att Växjö kommun inte fått veta om planerna förrän sent, trots att kommunalrådet mycket väl förstår att Migrationsverket inte får informera under upphandlingsfasen.
När så länsstyrelsen i Kronoberg under hösten ställde frågan till Växjö kommun om akutplatser blev svaret nej. Efter hand har dock kommunen skakat fram ett antal evakueringsplatser för flyktingar.
I april köpte Ludvika kommun gamla Brunnsvik folkhögskola från LO. Det fanns bud från privata fastighetsägare som LO avvisade. Köparna ville nämligen öppna asylboende på Brunnsvik. Ludvika kommun har en annan inställning.
– Jag vill inte ha något asylboende, för vi tar redan vårt ansvar. Den här kommunen orkar inte ta emot hur mycket som helst.
Det sa Ingvar Henriksson (S), styrelseordförande i Ludvikas fastighetsbolag, till Dala-Demokraten för ett år sedan, när affären förbereddes.
Enligt Dala-Demokraten hade en spekulant varit beredd att investera uppåt 160 miljoner i Brunnsvik. En annan ville köpa fastigheterna för fem miljoner kronor. De fick nej. I stället köpte Ludvika kommun Brunnsvik för en krona plus att LO betalade 3,5 miljoner i driftsbidrag till kommunen.
Minus 8,5 miljoner kronor i kassan för LO och minus hundratals miljoner i privat kapital till Brunnsvik. Så mycket var det värt att slippa asylsökande, ansåg LO och S-styret i Ludvika som för övrigt fick igenom köpet med stöd av Sverigedemokraterna.
Av allt detta kan några slutsatser dras. Den akuta bristen på boplatser för asylsökande beskrivs i nyhetsförmedlingen på riksplanet närmast som en naturlag. Exemplen ovan ger en annan bild. Platsbrist är många gånger en följd av sabotage från kommunpolitiker som drivs av andra motiv än att lösa dessa boendeproblem.
Men det är värre ändå. Samma kommunalråd som saboterar kliver in i rollen som någon sorts sanningssägare från fältet. Samma politiker som i många år ansett att flyktingarna varit för många får i riksmediernas dramaturgi vara de som säger att nu, nu är måttet rågat.
Göran Dahlström, Bo Frank, Eskilstunas Jimmy Jansson (S) med flera får gråta ut om den bistra kommunala verkligheten inför stockholmsjournalister som är för dåligt insatta i de lokala förhållandena för att ställa de obekväma frågorna. Till exempel: "Jimmy Jansson, om du menar att Eskilstuna saknar platser för asylsökande, varför motarbetar du försöken att lösa dem, genom att redan nu säga nej till tillfälliga bygglov?"
"Göran Dahlström, du säger att Katrineholm har tagit ett stort ansvar för flyktingmottagande. Hur kommer det sig då att kommunen i sitt flyktingavtal bara har två anvisningsplatser?"
Vi blickar gärna mot EU när vi söker efter dem som orsakat den svåra situationen för asylsökande i Sverige. Men de som stänger dörren och skapar problem finns även på nära håll.