"återsända alla nya irreguljära migranter som reser över från Turkiet till de grekiska öarna, varvid EU ska täcka kostnaderna"
Nästa punkt:
"för varje syrier som återtas av Turkiet från de grekiska öarna vidarebosätta en annan syrier från Turkiet i EU:s medlemsstater inom ramen för gällande åtaganden"
En båtsyrier mot en lägersyrier.
Hur blir det då med andra asylsökande, som inte är syrier? Det berättade Stefan Löfven i radion i veckan:
– Nej, det är syrierna vi kommit överens om och de andra hanterar Turkiet som de ska göra.
Hur Turkiet hanterar människor på flykt, även syrier, är känt. Om det har människorättsorganisationer skrivit massor.
Många är chockade. Det borde de inte vara. Turkietlösningen, som förvisso ännu inte är slutförhandlad, är den naturliga följden av den europeiska asylpolitiken det senaste halvåret.
Steg ett: Lagskärpningar som gör det svårare att ta sig in i EU-länderna och/eller kraftigt försämrar asylvillkoren.
Steg två: En dominoeffekt av allt mer tillslutna gränser skapar en humanitär katastrof i södra Europa, tiotusentals flyktingar blir instängda på Balkan.
Steg tre: EU tvår sina händer. Den notoriska människorättsbrottslingen Turkiet görs till Europas grindvakt.
Fortsättningen är lätt att lista ut. Det är (ny)öppnande av andra, mycket farligare, rutter till Europa – exempelvis den via Lampedusa. Smugglarpriserna stiger, fler människor drunknar, fler kvinnor utsätts för övergrepp på resan. Och så vidare.
Under den här politiska processen talar Sveriges regering med kluven tunga. Å ena sidan förespråkar den – åtminstone fram till nyligen – gemensamt ansvarstagande i EU i form av ordnat och ökat flyktingmottagande. Å andra sidan genomför den svenska regeringen en asylpolitik som för utvecklingen i motsatt riktning. Det går nämligen inte att skärpa de egna flyktingreglerna och inbilla sig att andra länder ska göra sina mer generösa eller ens hålla dem oförändrade.
De svenska id-kraven har sannolikt fått direkt effekt genom att färre asylsökande kan sätta sig på tåget, bussen eller färjan över Öresund. Med asyllagarna är det annorlunda. Signaleffekten framför allt till de andra EU-länderna har som synes gått fram. Däremot har lagändringarna som sådana ännu inte genomförts. Men det är på gång.
I torsdags gick remisstiden ut för ändringar av utlänningslagen som bland annat gör tillfälliga uppehållstillstånd till regel och nekar flertalet flyktingar rätten till familjeåterförening.
Frågan är om något lagförslag i modern tid har blivit så grundligt sågat av remissinstanserna. De hårdaste omdömena kommer från frivilligorganisationer som Röda Korset och Amnesty. Men inte heller myndigheter lägger fingrarna emellan. Barnombudsmannen kallar förslagen "barnfientliga". Arbetsförmedlingen och Migrationsverket – två av de allra viktigaste myndigheterna på området – är mer försonliga i tonen men slutsatsen är likväl denna: Lagändringarna kommer att göra arbetet med att ta emot asylsökande och främja nyanländas etablering mycket svårare.
De sistnämnda invändningarna bör ha en central plats i diskussionen. De humanitära och rättsliga aspekterna måste visserligen ses som de tyngsta invändningarna mot regeringens planer. Det handlar om människors möjligheter att få skydd, familjernas möjligheter att leva tillsammans och Sveriges respekt för internationella lagar. Men det tål även att granska hur lagskärpningarna påverkar myndigheternas möten med de asylsökande och nyanlända.
Migrationsverket menar att handläggningstiderna blir längre och asylärendena mer komplicerade. Krånglet och risken för fel i tillämpningen blir stor när myndigheten ska använda sig av två parallella utlänningslagar.
Arbetsförmedlingen pekar på att ettåriga uppehållstillstånd gör det svårt att sätta upp ändamålsenliga etableringsplaner för nyanlända. Arbete som villkor för permanent uppehållstillstånd och för rätten till familjeåterförening, för dem som i dag får det direkt, riskerar att förstärka felmatchningen på arbetsmarknaden och skapa utsatthet i förhållande till arbetsgivaren.
Båda myndigheterna talar om ökad risk för våld på asylboenden respektive gentemot Arbetsförmedlingens personal, till följd av ökad press på flyktingarna som kommer av lagskärpningarna.
Vi ska ha ordning och reda i asylmottagandet, har Stefan Löfven sagt gång på gång. Allt talar för att regeringen är på väg att åstadkomma det motsatta.