Situationen i Eskilstuna-stadsdelen spann dock aldrig utom kontroll. Polisen prioriterade ärenden från Fröslunda. Socialtjänsten gjorde riktade insatser mot stökiga ungdomar och gav stöd till föräldrar.
Men även kommunledningen visade att den brydde sig. Dåvarande ordförande i kommunstyrelsen Hans Ekström (S) och vice ordförande Jimmy Jansson (S) besökte Fröslunda. Det var visserligen ett sedan tidigare planerat socialdemokratiskt möte om stadsdelens utveckling.
Men ändå. De ledande politikerna markerade närvaro när det behövdes som mest och de talade med, inte till Fröslundaborna. Efter mötet skrev de en debattartikel som på det hela var konstruktiv.
Liberalernas, dåvarande Folkpartiets, gruppledare Niklas Frykman upprepade däremot sitt partis gamla krav på stängning av Fröslundaskolan och sade att bråkmakarna inte skulle belönas med några fritidsgårdar. Sådana skulle gå till dem som sköter sig.
Med anledning av det skrev jag en lördagskrönika med rubriken "Sossarna gjorde det bättre".
Sju år senare är rollerna ombytta. Många har noterat meningsutbytet mellan ledarredaktionen, Frykman och Jansson efter den första stenkastningen i Fröslunda. Vi kritiserade Frykman för att svartmåla och Jansson främst för att han ropade på mer våld från polisen.
Frykman har därefter förklarat hur han ser på utvecklingen i vissa av Eskilstunas miljonprogramområden och vilka åtgärder han vill se. Vi är inte överens om allt men jag värdesätter hans konstruktiva förhållningssätt.
Jansson är en helt annan historia. I stället för att backa ett steg, säga att hans efterlysning av mer våld från polisen var ogenomtänkt, har han aktiverat alla sina försvarsmekanismer. Med det har Jansson tagit ett antal steg på en väg där anständiga politiker inte bör vandra.
Kommunalrådet har målat upp en åsiktskonflikt som inte finns. Han har framställt sig själv som en oförsonlig motståndare till brott i motsats till denna ledarredaktion som
enligt honom står för "låtgåvurmande".
Det är inte bara ohederligt. Det brutaliserar debatten. Jansson gör sig till ledare för en opinion som kräver hårdare tag i allmänhet och uttrycker oförsonliga åsikter om invandrare. Det som har utspelat sig på kommunalrådets Facebooksida den senaste veckan speglar detta.
Här är en röst: "Problemet är att polisen inte får göra något utan att det ska daltas med detta pack. […] Låt hundarna, batonger, pepparspray och t.o.m. vapen tala om packet inte förstår vanligt språk, om sedan något av detta slödder stryker med så har de sig själva att skylla."
Här en annan synpunkt: "Det som stenkastarna fattar är fängelse och utvisning!"
Det framgår inte om personen utgår från att de som kastar sten är utländska medborgare. Men här är ytterligare en åsiktsyttring på samma tema, med oklar sanningshalt: "Finland utvisade en hel ’släkt’ för att ’barnen’ trots åtskilliga varningar, fortsatte med sitt kriminella beteende. […] Skulle det fungera här?"
Det här finns i lite olika varianter: "Decenniers oansvarig och naiv invandringspolitik har försatt oss i denna situation…". Som ett eko av Janssons eget uttalande till radion, efter Fröslundastenarna, att han har förespråkat minskat flyktingmottagande i Eskilstuna.
Jansson svarar inte dessa människor, invänder inte mot deras kommentarer i ett meningsutbyte som han själv har startat. Kommunstyrelsens ordförande liksom kastar ut ett bete, låter de aggressionsstinna och främlingsfientliga nappa, prata av sig, kroka arm med honom. Men Jansson kan samtidigt två sina händer. Det är ju inte han som fäller yttrandena. Han öppnar bara dörren för dem.
Det leder in på ett återkommande Janssonargument som går ut på att ledarsidans syfte är att komma åt honom för att han är socialdemokrat.
Det är nonsens.
Denna sida har under min tid som politisk redaktör vid olika tillfällen uttryckt stöd för att Socialdemokraterna ska ingå i politiska styren i alla tre kommunerna i vårt spridningsområde, i Landstinget Sörmland samt vara del av en bred majoritet på riksnivå.
Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning är liberal. Men ledarsidans utgångspunkt är sakpolitisk, inte partipolitisk. Det viktiga för oss är politikens innehåll, inte vilka partier som står bakom den. Min lördagskrönika från 2009, när Hans Ekström höll Jansson i handen, är ett exempel på det.
Många gånger kan S inte heller ställas i opposition om man ska kunna bilda handlingskraftiga majoriteter.
I det delvis förändrade politiska landskapet ser jag ett naturligt samarbete mellan liberaler och bland annat progressiva socialdemokrater för att arbeta för öppnare gränser och för demokratisk anständighet – det som de rädda, arga och fingerpekande kallar politisk korrekthet.
I denna idéernas allians har Jimmy Jansson ingen plats.