Över hälften av tandvården i Sverige bedrivs i privat regi. Den är dock som regel stängd för asylsökande som enligt lag har rätt till viss subventionerad tandvård. Enligt en förordning från 1994 är de hänvisade till folktandvården som på många håll är hårt pressad.
Vissa landsting tecknar ändå avtal med privattandläkare men vad som gäller rättsligt är oklart. De privata tandläkarnas organisation och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hävdar att förordningen står i vägen. Det ansvariga statsrådet Gabriel Wikström (S) menar däremot att landstingen tolkar lagen på ett sätt som inte varit avsett, att de visst får låta privattandläkare utföra jobbet och fakturera landstinget.
– Det pågår ett arbete på socialdepartementet för att se hur vi kan förtydliga informationen till landstingen. Om det resulterar i en utredning, i en lagändring eller andra förändringar är för tidigt att säga, säger Wikström till SVT.
Många friskolor vill ta emot asylsökande och nyanlända elever. I dag är deras möjligheter att göra det begränsade av lag. Om skolan har kö ska elever tas in enligt den. Särskilda kvoter är inte tillåtna. Regeringen och fyra oppositionspartier kom i höstas överens om att ändra det. Regeringen låter nu Ebba Östlin (S), kommunalråd i Botkyrka, utreda. Planen är att ny lag ska vara på plats hösten 2016. Uppdraget talar dock enbart om nyanlända, det vill säga barn som har fått uppehållstillstånd, utan att nämna asylsökande.
Migrationsverket har hög arbetsbelastning på grund av de många asylärendena. Man behöver fler handläggare. En möjlighet som står öppen är att låna personal från andra myndigheter. En formell förfrågan har gått ut, men först i slutet av november. Myndigheter som lånar ut personal ska samtidigt klara sin egen verksamhet enligt det uppdrag de har.
Detta är bara tre exempel på statens och kommunernas möte med det ovanligt stora asylmottagandet. Men exemplen rör några delar av det offentliga Sverige där påfrestningarna är störst.
Att säga att regeringen inte agerar för att lösa dessa kapacitetsproblem är fel. Men hur agerar regeringen? Som vid ett extraordinärt och akut krisläge? Inte alls. Det är överlag ganska tillbakalutat. Lagar om vad vårdgivare och skolor får göra ska utredas utan allt för stor brådska. Personalresurser ska styras till Migrationsverket men frivilligt för andra myndigheter och utan att det får påverka någon annan statlig verksamhet så att det märks.
Å andra sidan: "Den nuvarande situationen utgör således, enligt regeringens mening, ett exempel på när samhället sammantaget kan sägas ha blivit utsatt för så allvarliga påfrestningar på dess funktionalitet att det finns en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet och den inre säkerheten."
Så beskriver regeringen asylmottagandet när den motiverar lagen om id-kontroller som antogs i expressfart och börjar tillämpas på måndag. På liknande sätt argumenterade regeringen för de kraftiga skärpningarna av asylreglerna som bland annat kommer att göra att krigsflyktingar inte får återförenas med sina barn i Sverige.
Sådan var den politiska hösten. En svår situation för några offentliga verksamheter fick sätta bilden av tillståndet i landet. De allra flesta svenskar känner knappt av någon flyktingkris i sin vardag. Men ständiga larmrapporter i nyhetsflödet stressar allmänheten och politiker. Dessa ropar "systemkollaps" vilket låser fast en nyhetsrapportering som älskar enkla berättelser. Det flyttar också fokus. Flyktingkrisen blir inte främst en kris för flyktingarna utan för oss andra.
Så tar det politiska spelet över där regering och opposition (i huvudsak Moderaterna) positionerar sig mot varandra med repressiva åtgärder som säljs in som "paus" och "andrum" och i förlängningen ger Sverige några av Europas mest restriktiva asyllagar.
De tidigare flyktingliberala miljöpartisterna har lagt sig platt, gömt ansiktet i händerna och försvunnit ur asyldebatten.
Låt oss hoppas att Sverige 2016 tar sig ut ur denna intellektuella och moraliska dimma.