Han har ordat om fler handelshinder. Det är, som historisk erfarenhet visar, en farlig väg. Så försvårades och förlängdes den stora 30-talsdepressionen, med förödande följder.
I andra samhällsekonomiska frågor är Trump mer vag, bakom skrävlande ordsvall. De tecken som går att se tyder på ökade budgetunderskott, dels genom skattesänkningar, dels genom byggande av vägar och annat på kredit. Här verkar det vara större likheter med hur republikanerna i kongressen uppträtt det senaste dryga årtiondet. Men även där finns skäl att vara oroad – även för världsekonomin.
Bolagsskattereform med sänkt skattesats och en stängning av en lång rad snedvridande kryphål och undantag finns det stort behov av i USA. Trumps avsikter är inte tydliga, kanske inte för honom själv heller. Men republikanerna i kongressen har länge varit för skattesänkningar som gynnar kapitalägare, och ofta motverkat de stängningar av kryphål som kan finansiera sänkningen och upprätthålla mer av fördelningspolitisk balans. Det kan bli ensidiga skattesänkningar som är underskottsdrivande.
Satsning på infrastruktur finns det också behov av. Men att Trump eller kongressen skulle stå för ansvarsfull finansiering är inte samma sak. Svagare budget, mer underskott och stigande inflation ligger i korten. Sannolik följd är stigande räntor, som förstärker det lyft uppåt för dollarn som skicklig ekonomisk politik under Obamaåren redan åstadkommit.
Flyttad tonvikt från penningpolitisk expansion till budgetmässiga stimulanser behöver inte alls vara fel. Men det kan lätt utlösa konfrontation mellan president och centralbank, och dollarkursen kan driva Trump till ytterligare reflexer att ta till handelshinder.
Vägen kan gå bakåt mot det tidigare problemet stagflation, alltså stigande priser och samtidigt stigande arbetslöshet. Det kan förvärras avsevärt vid tillbakagång i världshandeln som i sin tur utlöser svårhanterade finanskriser. Slås handelsavtalet med Mexiko och Kanada sönder undergrävs USA:s mer effektiva industrier av att deras leverantörskedjor skadas av både handelshinder och krympande världshandel. Både nationell och global ekonomisk kris är hot som tilltar med Trump.
Kan andra, mer insiktsfulla, personer på viktiga poster undvika de värre riskerna? Där finns liknande dunkel som i säkerhetspolitiken och om relationen till Putin.
Republikaner i kongressen har uppträtt med blandning av ilska och agitatorisk vårdslöshet mot de flesta av de åtgärder som innebar att den akuta finanskrisen hävdes efter 2009, något som gjordes med klart större framgång än i delar av Europa. En framgångsrik riksbankslinje har häcklats hämningslöst. Trumpkampanjen hade rentav annonser där centralbankschefen i gammal antisemitisk stil utmålades som en del av en judisk finansiell sammansvärjning.
Att Trumps erfarenhet som företagsledare skulle ha gett samhällsekonomisk klokskap finns det inga tecken på. Hans frihandelsfientlighet är lång och ingrodd. Den ytterligare skada som krympande handel skulle göra för arbetaryrken och i en rad näringsgrenar i USA tycks han ta lätt på.
Han själv och hans politik utgår från etablissemanget i en del av ekonomin som är inåtvänd och där mygel och kontakter betytt mycket, medan tekniskt framåtskridande och global konkurrenskraft stått i skuggan. Han har verkat i fastigheter, hotell och spelkasinon. Kryphål i skattesystemet har varit helt avgörande för hans förmögenhet. Han har fått rader av kommunala specialavtal där inte minst New York gett hans projekt ytterst värdefulla fördelar med undantag från fastighetsskatt.
Senare har en serie avtal med politiskt förankrade intressenter i ofta korrupta länder gett honom royaltyintäkter för att sätta Trumpskylten på olika verksamheter. En av hans få riktiga exportsatsningar var att han ägde Miss Universum-jippot och tog det utrikes ibland.
Även för jobben och den samhällsekonomiska utvecklingen innebär Trump som president en markant ökning av riskerna. Som Carl Bildt sade om de säkerhetspolitiska farorna med Trump är det dags att spänna fast säkerhetsbältena.
Politiken i Sverige behöver slå vakt om handlingsutrymmet för att parera internationella ekonomiska kriser. Det har blivit ännu viktigare att påskynda och prioritera sådant som stärker Sveriges konkurrensförmåga, utbildningskvalitet och företagsklimat. Det har också blivit ännu viktigare än förut att samtidigt vårda både de sociala systemen och ekonomins styrka.