De kan höras i sammanhang med status. Där kan de, kan man räkna ut, kvittera ut föreläsningsarvoden med en timpeng som en högt bildad lärare sällan kan vara i närheten av.
I en annan regiontidning, Jönköpings-Posten, läste jag i veckan om ett sådant tillfälle i deras län.
Fast sådana övningar förekommer väl inte i Sörmland. Eller … ?
Det var, berättas det, ett "event" där "nyckelpersoner i regionen" hade samlats ihop, med en känd person, "en gudabenådad talare", som dragplåster och framtidsspanare.
I publiken satt Charlotta Mellander, en professor i nationalekonomi vid den lilla handelshögskolan i södra ändan på Vättern.
I hennes beskrivning av mötet känner jag genast igen mig, det slags konferensdag om ett läns framtid som brukar ordnas av länsstyrelser och andra regionala utvecklare. Efter en hel del år på en regiontidnings redaktion är det rätt välbekant.
Skicklig talare, som gav dåligt råd. Efter att ha bländat publiken med eleganta formuleringar om att mycket ändras och att framtiden knappt kan förutses, får talaren en riktigt bra fråga från den som leder tillställningen. Hur ska företagen i regionen utveckla kunskapen och se till att ha utbildad kompetent arbetskraft?
Då kommer det: Kunskap och utbildning är "klart överskattat", att det har funkat förr säger inte att det funkar i framtiden.
Nej, "visioner" är vad som behövs, säger "hen"..
Charlotta Mellander blev ilsk, så det small till i spalterna. Ändå var hon onödigt diskret och maskerade flumprofeten som ett könlöst "hen". Men att ta lätt på kunskap och nedvärdera bildning är ju verkligen ett förskräckligt dåligt råd till dem som har inflytande på en regions utveckling.
Ännu mycket värre är det som råd till ungdomar, till nyanlända flyktingar eller till lärare. Men det är ju faktiskt en sådan inställning som på tusen sätt förmedlas.
Hyllad och glamouriserad kan man bli med att sjunga, med att bli modeikon, med att synas i rutan, med att stå för underhållning, trendighet, njutningslystnad och kändiskult. Undantagsvis kan stora idrottsprestationer hyllas – men knappast vägen dit, självdisciplinen, träningsslitet och lagandan.
En väg att bli uppmärksammad är också att vara ilsken, illfänas och vara fräck och okunnig, som Donald Trump i olika storlekar och upplagor.
Fast samhället fungerar, och inkomster och social trygghet kommer till, på ett helt annat sätt.
Det är arbete, ihärdighet, skötsamhet, nykterhet och samarbetsförmåga som har lyft landet, och det har gått tack vare ett fritt samhällssystem, demokratiskt självstyre, frihet att ta initiativ och hitta på nytt i näringslivet– och en god medborgaranda.
Och kunskap: Utan att förstå biologi och kemi förstår man inte miljöhot. Utan läsning och språk är man instängd. Utan historia och ekonomi är man lättare att lura.
Kunskapen kommer inte med lek och schlagerfestival. Än mindre med fördummande droger och bedövande fylla. Skola och universitet är vägar till framgång och framsteg, men de bygger på arbete, envishet med plugg och läsande och intellektuell öppenhet.
Det är inte kvantitet – antal personer gånger antalet förbrukade år – som är måttet på resultat. Det är kvalitet i undervisning, vilja till bildning och allvar i studier som lyfter landet och individen.
De som kommer nya till oss kan missuppfatta mycket, och ledas rakt i fördärvet, ifall de mest får se den lättjefulla fasaden, och tror att man tar sig fram med musik i lurarna och spel i telefonen.
De, som alla andra, behöver förstå att vägen till framgång i Sverige finns i något helt annat än Mello-fasaden. Arbetsamhet. Studieflit. Självdisciplin. Laganda. Förmåga att använda kunskap och ta hänsyn till medmänniskan.
Fast sådant får väl ingen betalt för att säga på flumkonferens på länsnivå.