Ska företag som själva ordnar en del av sin ström, med paneler på taken, ligga utanför energibeskattningen? Eller innanför?
Frågan roar en del eftersom Miljöpartiet fått ge efter för finansdepartementet och beskatta sin älsklingselektricitet. I botten finns en omstridd tolkningsfråga om EU-regler. Den tänker jag inte försöka reda ut.
Om vi byter synvinkel, och ser till mängden energi, är det ju solklart att dessa solpaneler är en av energipolitikens mindre frågor. Likaså om vi ser vilken effekt som finns för att täcka efterfrågan, timme för timme över dygn och år.
Den verkliga, stora förändring som är på gång är att fyra kärnreaktorer i Sverige blir stängda de närmaste åren, tre av dem trots att de tekniskt skulle kunna drivas säkert rätt många år. En mycket stor mängd elektricitet slås då ut från nordisk elmarknad. Solpanelerna på taken, både på villor som får särskilt statsbidrag och hos företag, kan täcka en försvinnande liten del av bortfallet.
Framför allt fossileldning, med klimatskadliga koldioxidutsläpp, kommer att ersätta den el som faller bort. Företag med kolpannor i länder söder om oss kan variera sin produktion och har kapacitet att elda mer när elexport från Sverige vänds i elimport till Sverige. De kan göra detta konkurrenskraftigt eftersom de inte behöver betala något realistiskt pris för fossileldningens klimat- och andra miljöskador. Detta är kärnan i nu aktuell energipolitik, ifall man räknar.
Jag vet inte hur ofta jag har hört ministrar och andra nämna laddstolpar och stöd till solceller på villatak, för att ge intrycket att regeringspolitik nu ger klimatframsteg. Det är bara det att det blir större andel fossil eldning bakom varje kilowattimme en bil får tanka från en laddstolpe. Och även i stort antal är solcellerna tillsammans en mikroskopisk leverantör, jämfört med en reaktor.
Det är också något besynnerligt med denna idé om "självförsörjning". All elektricitet finns i ett stort elnät som hänger ihop över Norden och Baltikum och med kablar knyts till en rad andra länder. När det genereras ström, hos ett fjärrvärmebolag eller på ett solcellstak, och när det förbrukas ström påverkar det på marginalen effektbalansen i det stora systemet. Beroende på tid under dygnet och året svarar systemet med att vatten- eller fossilkraftverk kopplas ur eller i på marginalen.
Ett företag som både genererar och förbrukar el är ju i förhållande till nätet två verksamheter, som på båda sidorna borde möta ett pris och en energibeskattning som avspeglar både effektbalansens läge och klimatpåverkan. Sett ur klimatsynvinkel verkar det finnas väldigt mycket kvar att göra, både med elmätare och prissättning och energibeskattning.
Solcellerna kan belysa detta: I heta länder med mycket luftkonditionering – Spanien eller Kalifornien – är solceller mycket gynnsamma för att klara effektbalansen utan att bränna mer kol. De levererar mer ström de årstider och klockslag när värmen ger toppar i elförbrukningen.
I ett industriland med vinter och mörker som Sverige är det tvärtom. När det behövs mer ström stänger solcellerna av sig. Vindkraft är inte lika illa, det blåser på natten också. Men besvärande är att vindkraften stannar just när högtryck på vintern ger stiltje och sträng kyla.
Ska elsystemet fungera bättre, och inte i slutändan förbruka onödigt mycket kol, bör priser inte vara lika över dygnet och oavsett väder. Det bör vara bättre betalt att leverera när effektbalansen är ansträngd. Det bör inte vara bra betalt för att dumpa ström i nätet när efterfrågan är låg. Det bör inte premieras att undergräva investeringarna i de kraftverk som tryggar den storskaliga baslasten för industrisamhällets grundfunktioner.