C och L röstar nej till SD-stöd – inte till Ulf Kristersson

Signerat av Susanne Nyström

På onsdag kommer Ulf Kristersson (M) sannolikt att bli den första statsministerkandidaten i modern tid som röstas ner i riksdagens kammare.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Centerpartiets och Liberalernas principfasta nej till en regering som är beroende av SD:s stöd gör att de inte kommer att ge honom grönt ljus, och Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har kallats för dödgrävare.

En annan återkommande beskyllning är att deras agerande är ett svek, trots att L och C var glasklara med sin prioriteringsordning i god tid före valdagen: Målet är en alliansregering, men om en sådan kräver aktivt eller passivt stöd av SD är det lösningar över blockgränsen som gäller. På en direkt fråga om vad som händer om M inleder ett samarbete med SD svarade Björklund: Då spricker alliansen.

De som påstår att L och C har lovat någonting annat än de nu levererar kan därför inte ha lyssnat ordentligt. Alternativt hört vad de ville höra.

För det är inte samma sak att vara emot en S-MP-regering som att vara för en borgerlig regering med SD-stöd. Det Liberalerna och Centerpartiet röstar emot på onsdag är inte Ulf Kristersson (M), hans parti eller de punkter som Alliansen enades om före valet. De röstar emot en regering som är i beroendeställning till Sverigedemokraterna, bland annat eftersom SD har betonat att de inte kommer att släppa igenom någon regerings politik utan motkrav. Här fruktar C och L ett sluttande plan, där M och KD undan för undan SD-anpassar politiken.

Den här sprickan i Alliansen är ingen nyhet. Den har varit synlig länge, och eftersom det inte är den enes fel om två sidor drar åt olika håll bör inte Lööf och Björklund beskyllas för att gräva Alliansens grav.

Dessutom kan samarbeten variera över tid. Ifall ett eller flera borgerliga partier samarbetar över blockgränsen under mandatperioden – kanske i en koalitionsregering, kanske ”bara” om budgeten – betyder det inte att lösningen gäller för alltid. Redan 2022 kan riksdagsmandaten räcka för att bilda en borgerlig regering, eventuellt i samarbete med Miljöpartiet, men det förutsätter att partierna, och då inte minst partiledarna, håller konflikttonen på en anständig nivå.

Sakpolitik går att förhandla om. Förbrukat förtroende gör det inte.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

regeringenInrikespolitikKrönikaLedare
Relaterat