En sluttande väg mot Trumpklimatet

Signerat av Åke Wredén

Den som inte känner att debattklimatet är ett problem skulle kunna fundera en stund på hur det hände med politiken i USA.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Det kom inte plötsligt den dagen Donald Trump ställde upp i den säsongens första republikanska primärval. Successivt hade polarisering minskat utrymmet för samförståndslösningar. Tonläget hade skärpts. För den som ville bli omvald utan att bli huggen i ryggen av mer radikala partivänner blev det farligare att söka kompromisser mellan republikaner och demokrater. Så småningom började även de parlamentariska sedvänjorna i kongressen brytas ned.

Det är inte bara i tonläge, råare språk och mer negativa kampanjer som det syns likheter med Sverige. Hos oss har det under flera regeringars tid blivit mer ovanligt att partierna resonerar sig fram till kompromisser i utredningar eller riksdagsutskott. Riksdagens beredningsformer är intakta, men viljan att utnyttja dem har snarare minskat än ökat när kampanjspråk och negativa budskap fått ta större plats.

En av socialdemokraternas veteraner, Catarina Rönnung i Vetlanda, riksdagsledamot på 80- och 90-talen, skrev nyligen i sin hemorts lokaltidning om hur det i politisk debatt målas upp ”en bild av vårt land där det mesta barkar åt skogen”, medan Sverige har sjukvård i världsklass, ett fritt samhälle, och en ekonomi som går som tåget så att arbetslösheten sjunker.

Det kan ju påpekas att en del av hennes partivänner, samt närstående intresseorganisationer, betett sig på likartat sätt då Socialdemokraterna inte regerat. Dessutom menar hon att ”borgerliga ledarsidor” står för denna ensidiga svartmålning. Hon läser nog inte sörmländska tidningar, och har väl inte sett hur vi i de här spalterna eftersträvar att reservera den verkligt hårda kritiken till frågor där det finns skäl för den. Många av de kampanjer som förekommer från borgerligt håll ges inte stöd på ledarplats här.

Men, med detta sagt: Hon har förstås till stor del alldeles rätt, om man bara kommer ihåg att ensidighet och negativt kampanjande vuxit fram från politikens båda kanter – och därtill nu skärpts och förbittrats av extremism och nätpropaganda.

Förutom att debattklimatet skadat politikens handlingskraft genom att försvåra blocköverskridande samarbete har det blivit fixering vid frågor som passar in i snäva taktiska mönster. Skattefrågor reduceras till ”höja” eller ”sänka”, säkerhetspolitik till ”Natomedlemskap” eller ”alliansfrihet”. Brottslighet diskuteras enkelspårigt i termer av hårdare straff – och att skadorna av alkohol och narkotika väger tyngre än de flesta andra brottsorsaker diskuteras vanligen inte alls.

Sverige arbetade sig under dryga 25 år upp ur djupare ekonomiska problem, med insatser från båda sidorna av blockgränsen och en politik med många liberala inslag. Det är ett faktum som de flesta taktiknissar ogärna känns vid.

Att kommande ekonomiska problem behöver förebyggas med åtgärder som kräver uppgörelser och samarbete över blockgränsen döljs bakom ordridåer i frågor där det är lätt att uppröras – eller att misstänkliggöra och oroa. Frågor där det behövs större grepp i kompromiss och långsiktighet undviks.

Det behöver inte vara så. Seriösa partier borde kunna bättre. Etermedier och press borde kunna underlätta detta. I stället är det alltför ofta som debattens förenkling och förgrovning underblåses.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

SverigeUSAInrikespolitikLedare
Relaterat