Finansdepartementet och LSS-eländet

Signerat av Åke Wredén

På punkt efter punkt har de kritiska haft rätt.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Reglerna om personlig assistans för svårt funktionshindrade tillämpas från 2016 på ett hårdare sätt. Följderna av en av de mer uppmärksammade ändringarna har undersökts av Socialstyrelsen. Att barn, och därmed även föräldrar, drabbats särskilt är inte en missuppfattning från kritikerna.

Tvärtom bekräftas detta i Socialstyrelsens granskning. De fall där tidigare statliga assistansbeslut upphävts, och ärenden stjälpts över på kommuner gäller till 40 procent barn, dubbelt upp mot deras andel i befolkningen.

Två juridiska skäl finns för den typ av avslag som undersökts. De kommer från domar i Högsta Förvaltningsdomstolen 2012 och 2015. Den första medförde att hjälp med "egenvård" inte ansågs ingå. Den andra att psykisk men inte fysisk funktionsnedsättning skulle krävas för att en av de fem möjliga grunderna för assistansersättning skulle vara uppfylld. Det första av dessa rättsfall gällde ett autistiskt barn med svår bindvävssjukdom. Det andra avsåg en person med cystisk fibros som behövde hjälp med avancerad andningsgymnastik och tillsyn för att undvika livshotande lungblödningar. Gemensamt var stödinsatser i gränslandet till sjukvård, där landstingen är ansvariga.

Med några års fördröjning har genomslaget av de båda domarna spritt sig till fler och fler ärenden, efter att Försäkringskassan 2016 utfärdat ett cirkulär om hur den hårdare tolkningen i domen från 2012 ska användas vid omprövningar och nya beslut.

En följd av de nya, hårdare riktlinjerna är att statlig assistansersättning dragits in även vid andningsproblem, epilepsi eller dövblindhet, där det i grunden finns ett svårt fysiskt, inte ett psykiskt, funktionshinder. Det händer även att de drabbade är ”personer med autism, utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada som har stora behov av aktiv tillsyn”.

För det mesta har de statliga avslagsbesluten betytt att kostnader vältrats över på kommuner. Där hamnar ansvaret vid bortfall av statlig ersättning. Vanligast är insatser enligt LSS-lagen, men med kommunala pengar och i mindre omfattning. Ibland får föräldrar begränsad hjälp med avlastning efter att assistenterna försvunnit. Men en del av omsorgsbehoven anser tillfrågade kommuner att de har svårt att klara. Där nämns hjälp vid trakeostomi (där andning måste ske genom ett rör insatt i halsen), sondmatning och epilepsi.

Det ser sammanfattningsvis rent eländigt ut. Men det leder vilse att bara försöka fördela skuld mellan domstolarna och Försäkringskassan. Efter 2014 satte Magdalena Anderssons finansdepartement hårt tryck på Försäkringskassan för att hålla nere assistanskostnaderna, och 2016 kom kassans cirkulär. Det måste för berörda funktionshindrade och deras familjer framstå som ödesdigert.

Ofta är vårdbehovet uppenbart, men har inslag som direkt skulle bli landstingets ansvar om LSS-stöd inte var aktuellt. Att i stället för att klara ut kostnadsfördelningen mellan landsting, kommun och stat planlöst vältra över ansvar på kommuner och på anhöriga, löser inget. Huvudalternativet där borde vara att all assistansersättning blir statsfinansierad.

I stället har indraget stöd hittills drabbat några hundra. Det är på väg mot att i successiva omprövningar drabba tusentals.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

FunktionshinderLSSLedareSocialtjänst
Relaterat