Hur får vi mer EU?

Voronov lördag

Ödesval. Så kallas det kommande valet till Europaparlamentet av många politiker.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

I EU-maskineriets centrum i Bryssel, som ledarredaktionen besökte i början av veckan, talas det en del i sådana termer.

När så Frankrikes president, Emmanuel Macron, för ett par dagar sedan vände sig till EU-medborgarna i en debattartikel, publicerad i bland annat Dagens Nyheter, menade han att Europa aldrig har varit så hotat sedan andra världskriget.

Det är lätt att orden förlorar markkontakt. Ja, hoten mot Europa är verkliga. Den ryska regimen skramlar med vapnen, bedriver statsterror i Europa, sprider desinformation för att undergräva demokratins institutioner och splittra europeiska länder. Antiliberala krafter i Europa underblåser konflikt. I regeringsställning angriper de fri- och rättigheter och försvagar rättsstaten. Britternas stökiga försök till utträde ur EU visar hur nationalistiska neuroser kan kullkasta årtionden av europeiskt relationsbyggande.

Till det kan läggas jihadistisk terror som ständigt finner nya organisationsformer och inspirationskällor.

Men man får inte bli historielös. Är dagens hot verkligen de värsta sedan andra världskriget? Efter 1945 har Europa upplevt ett kallt krig, blodiga diktaturregimer i öst och syd, terrorister som mördat ministrar och ledare i civilsamhället, Balkankrig, svåra lågkonjunkturer och finanskriser där den senaste hotade EU:s monetära system. Det får inte glömmas.

Valet till Europaparlamentet blir en viktig politisk kraftmätning. Men det blir inte striden med stor bokstav, utan en av många kamper framöver mellan de Europavänliga, i vid mening liberala krafterna och de som står för något annat.

Valet kan komma att förändra parlamentets sammansättning. De populistiska och nationalistiska partierna kommer sannolikt att få starkare ställning. De två största parlamentsgrupperna, den konservativa och den socialdemokratiska, kan för första gången få färre än hälften av mandaten.

Men inget talar för att nationalistpopulister blir tungan på vågen i nästa Europaparlament, eller ens lyckas komma överens inbördes. De konservativa, socialdemokraterna, liberalerna och de gröna kommer även i fortsättningen kunna bilda majoriteter i olika konstellationer.

Till saken hör att parlamentet bara är en av EU-systemets tre politiska grenar. Ministerrådet utgörs av medlemsstaternas regeringar som röstas fram i nationella val. Nästa EU-kommission, som tillträder nästa år, kommer att innehålla en eller ett par kommissionärer som placeras där av EU-fientliga regeringspartier. Men även de måste svära en ed om att sätta EU:s intressen främst.

Den dramatiska retoriken från Europavännerna fyller samtidigt viktiga funktioner. Sjunkande valdeltagande i parlamentsvalet på EU-nivå – från 62 procent 1979 till 43 procent 2014 – är ett problem. Det försvagar parlamentets legitimitet och kan stärka ytterkrafterna.

Valdeltagandet måste upp. Större fokus på Europafrågor, ideologi och skarpa skiljelinjer kan göra valet mer intressant och relevant.

Det går också att bortse från Emmanuel Macrons svulstiga inramning, för att i stället ta fasta på budskapet om vad EU bör ägna sig åt framöver. Somligt bör avfärdas, som en gemensam europeisk reglering av vad som får sägas på nätet, för att komma åt hat och hot. Riskerna för missbruk och obefogade inskränkningar av yttrandefriheten är uppenbara. Långtgående samordning av asylregler och asylprövning kan göra att hela unionen anpassar sig till de mer restriktiva länderna – dit Sverige hör i vissa delar. Lagreglerade europeiska minimilöner innebär en konflikt med den svenska förhandlingsmodell som har gett oss en relativt välfungerande arbetsmarknad med låg konfliktnivå.

Annat bör välkomnas, som ett större europeiskt försvarsåtagande som även involverar Storbritannien, mer ambitiösa miljömål, en mer samordnad handelspolitik och en framtidspakt med Afrika. Tidigare har den franske presidenten talat om EU-skatter, något som också bör övervägas.

Veckans inspel från Macron är, liksom hans större program i talet på Sorbonneuniversitetet 2017, ett välkommet bidrag till Europadebatten bortom det stundande valet. Många har talat om att EU behöver mer samarbete. En tung europeisk politiker ger nu en rad konkreta förslag på var och hur det kan ske.

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

EUEU-parlamentetEuropaDemokratiFrankrikeKrönika
Relaterat