Klimatet behöver Forsmarks el och EU:s plastskatt

Signerat av Åke Wredén

Ska det bli något uträttat i klimatpolitiken duger det inte att säga nej till mycket som är möjligt att göra, och som kan hålla tillbaka nettoutsläppen av koldioxid.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

En del politiska rättesnören från andra tider och andra situationer kan behöva omprövas av klimatskäl. Dit hör Sveriges mångåriga ståndpunkt att kategoriskt säga nej till beslut om skatter på EU-nivå.

Liberalerna är positiva, både när det gäller ett EU-golv för priset på koldioxidutsläpp och en EU-skatt på den plast som inte återvinns. Det förstnämna finns i den franske presidenten Emmanuel Macrons program för EU-reformer. Plastskatten har EU-kommissionen tagit upp. Att Liberalerna i princip ställt sig bakom båda delarna framgick på måndagens pressträff med Jan Björklund, där han satte ljuset på den miljöpolitik partiet sedan länge har men alltför sällan har visat upp.

Skälet till att Sverige och flera andra länder så bestämt varit emot EU-beslut om skatter har varit att inte släppa fram en mer allmän överflyttning av skattemakt till europeisk nivå. Men några begränsade undantag kan det ändå finnas goda skäl för. Klimatpolitiken är ett sådant skäl, där behövs mer internationell samordning så att somliga inte utnyttjar andras klimatvänlighet för att få egna kortsiktiga fördelar. Det finns dessutom redan ett stort, viktigt undantag: EU-ländernas mervärdeskatter har ett gemensamt regelverk, även om skattesatserna är olika i länderna.

Både plastskatt och flygskatt skulle göra sig bra på EU-nivå. Liberalerna gör rätt som håller öppet för skatt på icke återvunnen plast. För flygskatt förordas en skatt på utsläppet, inte på antalet passagerare. Problemet, för LIberalerna och andra, är den olycksaliga internationella konvention som tills vidare förbjuder bränsleskatt. Skillnaden mellan bränsleskatt (med undantag för iblandade biodrivmedel) och en skatt på utsläpp är hårfin, om ens det. Så en fråga är ju om man klarar att komma runt konventionen på det sättet. Den svenska flygskatten är ett begränsat provisorium som Liberalerna och andra borde ha kunnat godta tills vidare. Men en utsläppsskatt vore förstås mer effektiv.

En annan kinkig fråga inom alliansen är kraven från Centern och en del andra partier på nedsättning av lantbrukares dieselskatt. Som en del av tillfälliga krisåtgärder på grund av torkan och foderbristen är det inte träffsäkert. Dieselfrågan finns kvar även kommande regnigare år, och i stället för diesel kan biobränsle från raps användas mer. De sakliga skälen för Jan Björklund att i denna fråga hålla med regeringen och inte med alliansbröderna är högst hållbara.

Men långt större betydelse för klimatet har den elektricitet som kommer från kärnkraften. Att ha en ambitiös klimatpolitik, och dessutom tänka sig stora nya elbehov i vägtrafik och processindustrier, men samtidigt ha som fastslaget mål att ingen ström ska få komma från kärnkraft, kan inte gå ihop. Liberalerna vill byta ut 100 procent förnybart mot 100 procent fossilfritt i målet för 2040.

Här finns missriktade skengröna attityder som behöver övervinnas om klimatpolitik inte ska misslyckas. Detsamma gäller att börja satsa även på att infånga koldioxid och binda den i kalkberggrund, en fråga som Jan björklund nu inte nämnde men som i helgen på goda grunder aktualiserades av Annie Lööf (C).

Läs också

( 4 st )

Läs mer om dessa ämnen

EnergiFlygJordbrukKlimatLedareMiljöPlast
Relaterat