När regeringen är på plats är det dags att de stora frågorna får ta plats. Foto:

Låt 2019 bli de stora frågornas år

Nyström lördag

Världen kan delas in i åtminstone två områden: stora och små. De stora är komplexa. De små tydligt avgränsade. Vilket inte är samma sak som att de mindre frågorna inte kan vara viktiga.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Däremot har de en tendens att skymma sikten. I stället för att zooma ut skogen stirrar sig debatten inte sällan blind på enskilda träd, och landar därmed ofta i symbolfrågor, i stället för att låta helheter vara precis så mångbottnade som de är.

Ta larmdebatten kring jul, som verkar ligga latent och bara behöver en gnista för att tändas. Som att en förskola låter barnen lussa utan föräldrar på plats. När jag i december dristade mig till att twittra att det kanske inte är hela världen om treåringar firar Lucia enbart i sällskap av varandra och förskolepersonalen öppnade sig halva Twitters vrede.

En hel del av reaktionerna går att raljera över. Samhällsordningen rubbas inte för att saker sakta men säkert ändras, ofta av praktiska skäl. Julbordet ser exempelvis inte likadant ut i dag som för hundra år sedan, vilket inte betyder att julbordet i sig inte är en svensk tradition.

Men det kom även tweets som försökte förklara situationen. Vreden anses då inte bottna i att föräldrar missar ett Luciatåg, utan i att människor känner sig ”förfrämligande” eftersom samhället är i snabb förändring, bland annat gällande värderingar. Då ses minsta skakning i Luciakronan som ett tecken på anpassning till något diffust som man själv inte är en del av och känslan projiceras på en enskild förskolas Luciatåg, som endast borde engagera de närmast berörda.

Den känslan är värd att stanna kvar vid. För innerst inne vet alla att det inte finns någon ”elit” som vill strypa firandet av Lucia, jul och midsommar. Och även om den skulle finnas behöver man bara besöka några affärer och privatbostäder under december för att konstatera att julhajpen snarare växer än håller på att försvinna.

Däremot finns det annat som är i förändring, som är skrämmande. Som ex-minister Sten Tolgfors skrev i november är det obegripligt att antibiotikaresistens, som orsakade 33 000 dödsfall inom EES-området bara under 2015, inte är en betydande politisk fråga. Något som skiljer antibiotikaresistens från exempelvis tiggeri.

Samma sak gäller klimatet, där det ett tag verkade vara värre att en tonåring blivit talesperson i klimatfrågan – vilket för all del kan diskuteras – än de problem som klimatförändringarna leder till.

En liknande obalans mellan stort och smått märktes även politiskt under förra mandatperioden. Medan Vänsterpartiet fick mycket uppmärksamhet för ett glasögonbidrag till barn, som ur statsbudgetperspektiv är en liten reform, gick Miljöpartiets arbete med att få igenom en omfattande klimatlag i princip under radarn, till skillnad från bidraget för att köpa elcyklar.

Ytterligare en sak som sker i tysthet är förändringen på arbetsmarknaden. Det finns forskning som menar att ungefär hälften av alla jobb kommer att försvinna eller förändras markant under de närmaste 20 åren. Tillsammans med internets utveckling är den strukturomvandlingen sannolikt den största vardagliga förändringen som många kommer att uppleva under sin livstid.

På individnivå kommer det som alltid troligtvis att dras både nit- och vinstlotter. Men om det på samhällsnivå ska bli en vinstsituation, och Sverige ska kunna stå sig i konkurrensen, är det en ödesfråga att människor erbjuds goda möjligheter till vidareutbildning och omskolning.

Trots det ligger fokus i arbetsmarknadsdebatten snarare på att skruva här och var, och inte på att ta ett helhetsgrepp med siktet inställt på nästa decennium.

Det beror förmodligen på att det är lättare att skapa engagemang kring små symbolfrågor, som en strejkande tonåring, tiggeriförbud och Luciatåg, än runt storskaliga systemförändringar inom arbetsmarknad, demografi, klimat och medicin, vilket dock inte gör de senare mindre viktiga.

Inte bara för att Sverige och världen ska gå starkare in i framtiden. Utan för att skapa framtidstro och acceptans för ett samhälle som på många plan är i ständig förändring.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

InrikespolitikKrönikaLedare
Relaterat