Låt inte S förstöra valfriheten i vården

Gästkrönika av Malin Lernfelt

Gång på gång visar mätningar att den viktigaste frågan för väljarna i det kommande valet inte är migration, vilket man ibland kan förledas att tro, utan sjukvården.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Att vara säker på tillgång till trygg och säker vård utan långa väntetider ses med rätta som ett grundläggande krav av de allra flesta. Här spelar primärvården en oerhört viktig roll.

Sedan Alliansregeringen 2010 införde den lag som säger att varje landsting och region är skyldig att införa vårdvalssystem i primärvården, samt att alla vårdgivare som uppfyller kraven skall ha rätt att etablera sig med ersättning från det offentliga, har antalet vårdcentraler i landet ökat med 20 procent. Det fria vårdvalet har stärkt den enskilda individens rättigheter och kortat köerna. Enligt en undersökning från Myndigheten för vårdanalys tycker dessutom hela 70 procent av befolkningen att det är viktigt att kunna välja vårdcentral.

Men inget av detta spelar någon roll för Socialdemokraterna som nyligen presenterade förslag som de menar skall ”stoppa vinstjakten i vården”. Bland annat vill regeringen skrota den fria etableringsrätten för privata vårdgivare inom primärvården. Patienter ska återigen tvingas till landstingens vårdcentraler, även när dessa inte fungerar.

Att 72 av de 100 vårdcentraler som ligger i toppen i SKL:s nationella patientenkät rörande patientnöjdhet från i våras, är just privata, samt att privata vårdgivare generellt är bättre på såväl tillgänglighet som delaktighet, är kunskap som inte tycks ha nått fram till statsministern och hans parti.

I stället fortsätter Socialdemokraterna, ivrigt påhejade av Vänsterpartiet, att häva ur sig saker som ”det fria vårdvalet har gynnat de i välbärgade områden”. Det är ett rent påhitt.

Sedan vårdvalsreformen har många nya vårdcentraler etablerat sig såväl på landsbygden som i de delar av städerna där vårdtyngden är hög. I Timbros aktuella rapport ”Vem går mest till husläkaren, fattiga eller rika?” som släpptes häromdagen (15/8), presenteras statistik som jämför antalet besök i förhållande till listningar hos de vårdcentraler med starkast respektive svagast socioekonomisk profil. Resultatet visar att vårdvalet inte missgynnat, utan i stället gynnat, socioekonomiskt svaga grupper. Dessa har i väsentlig grad ökat sina besök.

Timbros siffror rimmar väl med det Myndigheten för vårdanalys visat på i rapporten ”Vem har vårdvalet gynnat?”. De undanträngningseffekter som vänstern försöker lyfta fram går inte att se när man studerar verkligheten. Tvärtom har alla patientgrupper, även de med stora vårdbehov, sedan 2010 fått mer och bättre primärvård.

För den väljare som anser att vård och omsorg är viktigt borde det därför vara en självklarhet att inte lägga sin röst på vare sig S eller V. Får dessa partier bestämma är risken stor att vi får se en återgång till hur det var före 2010, då politikerna, inte patienterna, avgjorde vad som var tillräckligt bra primärvård.

Malin Lernfelt är journalist och fristående krönikör.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

Ämne/Val2018InrikespolitikKrönikaLedareSjukvård
Relaterat