Nya myter om invandring

Voronov lördag

Senare i år blir det lättare för krigsflyktingar att återförenas med sina familjer i Sverige.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Det är bestämt i överenskommelsen mellan Centern, Liberalerna och regeringen. I riksdagen är det nu bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som är emot detta.

Den humanitära betydelsen av lagändringen är enorm. Människor som har berövats det viktigaste i sina liv – barn, föräldrar och livskamrater – får dem tillbaka. Men eftersom regeländringen avskaffar en central del i den tillfälliga asyllagen kommer det kritik från förespråkare av en mer restriktiv flyktingpolitik. Kritiken är till stora delar osaklig, vilseledande, emellanåt direkt falsk eller diskuterar den kommande lagändringen i symboliska termer snarare än utifrån dess substans.

Ett påstående är att rätten till återförening kommer att omfatta en stor familjekrets samt nyetablerade relationer. Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) hör till dem som hamrar in detta, med övriga partiets samtycke. Han hävdar att ett avskaffat försörjningskrav kommer att öppna portarna för ”fruimport”.

Det är inte sant. Fyrpartiöverenskommelsens punkt 65 och 66 säger att alternativt skyddsbehövande (krigsflyktingar) får återförenas med sina familjer på samma villkor som konventionsflyktingar. Det innebär att man slipper kravet på egenförsörjning – som i dag i praktiken omöjliggör snar familjeåterförening för de allra flesta nyanlända som omfattas av regeln – förutsatt att minderåriga barn, föräldrar och partner ansöker inom tre månader från det datum då deras anhöriga fått uppehållstillstånd. Familjerna till dem som beviljats uppehållstillstånd med dagens lagstiftning ges tre månader att ansöka från det datum då lagen ändras.

De här reglerna omfattar enbart familjekretsen ovan, som fanns innan familjen blev flyktingar. För nya kärleksrelationer gäller strikta försörjningskrav.

Begrepp är viktiga här. Detta handlar inte om ”anhöriginvandring” vilken som helst, utan om just familjeåterförening – återförening av kärnfamiljer som splittrats i samband med flykten.

Ett annat påstående som på senare tid har dykt upp i diskussionen är att Sverige efter lagändringen kommer att ha Europas mest generösa regler för familjeåterförening.

Inte heller det stämmer. Europeiska migrationsnätverket, EMN, har nyligen gjort en jämförande studie. Omkring hälften av länderna gör ingen skillnad i reglerna för familjeåterförening mellan å ena sidan konventionsflyktingar, det vill säga de som flytt förföljelse på grund av nationalitet, politisk uppfattning, sexuell läggning och liknande, och å andra sidan alternativt skyddsbehövande – de som flytt från bland annat krig.

Många länder har ett tidsfönster motsvarande den svenska tremånadersregeln då man slipper försörjningskrav. I vissa stater är denna period sex eller tolv månader, medan ytterligare en grupp länder saknar sådana tidsbegränsningar.

Frankrike och Storbritannien tillhör dem som varken har försörjningskrav eller tidsfrister när det gäller familjeåterförening. Och så finns det en rad stater, exempelvis Spanien, som möjliggör samma fördelaktiga rätt till invandring av anhöriga även vid nyetablerade relationer.

Sammantaget betyder det att Sverige i dag har regler för återförening av flyktingfamiljer som tillhör EU:s mest restriktiva. Vi är i unionens botten. Efter de planerade lagändringarna kommer Sverige att ligga nära EU-snittet i generositet, men fortfarande något åt det mer restriktiva hållet.

En underrapporterad aspekt är den spärr som tidsfönstret utgör. Det är inte alltid som familjemedlemmar kan ta sig till en svensk ambassad inom tre månader. Vissa familjer har tappat kontakten under kriget eller flykten. Någon antas vara död men hittas senare vid liv, någon är inlåst i en gangsterregims fängelse och så vidare. För dessa familjer blir återförening i rimlig tid en omöjlighet under de nuvarande och kommande reglerna.

Det framställs också gärna som att underlättad familjeåterförening kommer att få invandringen att öka kraftigt och att konsekvenserna är dåligt utredda. Den sista invändningen är särskilt intressant när den kommer från personer som utan att blinka välkomnade, eller till och med röstade för, den tillfälliga asyllagen. Få lagar har varit så illa utredda, så otydligt skrivna, så grundligt sågade av remissinstanserna och så svårtillämpade som denna.

Liberaliserad familjeåterförening är i jämförelse ett under av utredning och klarhet. Långt före fyrpartiöverenskommelsen har Migrationsverket kartlagt möjliga konsekvenser av den lagändring som nu planeras. En första rapport från myndigheten kom i september förra året och en andra nu i januari.

Kartläggningen visar ingen stor ökning av invandringen. Prognosen är att sammanlagt cirka 10 000 fler anhöriga kommer till Sverige under de närmaste tre åren, jämfört med om nuvarande regler skulle bli kvar. Den siffran kan ställas mot att Sverige beviljade totalt 130 000 uppehållstillstånd förra året, varav 70 000 till asylsökande och anhöriga.

Så ser det alltså ut. En lagändring som gör det möjligt för föräldrar och barn som flytt från krig att återförenas ger Sverige en lagstiftning i fas med övriga EU-länders, utan att öka den totala invandringen annat än marginellt. Det borde inte vara något att bråka om.

Läs också

( 7 st )

Läs mer om dessa ämnen

FlyktingpolitikInrikespolitikKrönikabarn och familj
Relaterat