Partikrisen är lokal

Voronov lördag

Det har lanserats många teorier om varför Miljöpartiet inte presterade bättre i valet:

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Helomvändning i flyktingpolitiken. Islamist- och fascistskandaler. Två avsatta statsråd, varav ett språkrör. Klimatfrågan tog inte över valrörelsen på det sätt son den såg ut att göra mitt i den rekordvarma sommaren.

Allt detta har påverkat den yttre bilden av MP. Men lika viktigt, kanske viktigare, är det som pågår i partiet internt.

I valet 2014 saknade Miljöpartiet listor i 20 kommuner. I årets val var antalet det dubbla – 40. MP:s medlemstal har gått från drygt 20 000 personer 2014 till knappt 11 000 i slutet av 2017.

Siffrorna säger mycket. Det är en partiorganisation i kris.

Den kraftiga nedgången i medlemsantalet sammanfaller i tid med regeringens skärpningar av flyktingpolitiken. Det heter gärna att MP hade fått betala ett politiskt pris om partiet hade sagt nej och lämnat regeringen. Kanske det, men även valet att bita ihop och sitta kvar krävde sitt pris.

Notan betalades inte omedelbart utan i mindre portioner och till stor del i tysthet. Desillusionering och minskad entusiasm låter sig inte alltid fångas i rubriker men den kan vara förödande för ett parti.

Fler unga MP-politiker som lämnar sina hemkommuner lämnar även partipolitiken. Tillflödet av nytt folk sinar. Ledande miljöpartister kliver av, ibland genom att öppet motivera det med besvikelse över politiken, men lika ofta med att annat i livet känns viktigare.

Tusentals partimedlemmar låter bli att betala årets medlemsavgift. Medlemsantalet är visserligen inte lika viktigt för partierna i dag som tidigare. Opinionsmätningar och fokusgrupper ersätter delvis personliga kontaktytor mot samhället. Men MP:s medlemsförluster är extrema och någonstans finns en kritisk punkt.

Med färre medlemmar är det färre som kan göra grovjobbet i valrörelser och färre att välja bland för att fylla listorna – eller få ihop några listor överhuvudtaget. För att inte tala om att hitta effektiva lokala ledare som väljare känner igen.

Vid sidan av Miljöpartiets stora och mycket specifika kris finns det andra, mindre, men i sitt slag lika allvarliga partikriser, framför allt lokalt. De kan yttra sig i att ett parti helt förlorar representation, som Liberalerna i Vingåker och MP i Landstinget Sörmland. Men mer ofta handlar det om att partierna blir så små att de inte klarar av att bedriva politik och representera sina väljare på ett bra sätt, med allvarliga följder för balansen mellan majoritet och opposition, för möjligheterna till genomlysning och granskning av makten.

Liberalerna i Katrineholm, där S och M har styrt ihop i två mandatperioder, är ett exempel. Från att ha befunnit sig i en position där de kunnat spela en viktig oppositionsroll i en socialdemokratiskt dominerad kommun, fick Liberalerna rekryteringsproblem, avsatte i årets val två listettor efter varandra, och är nu på väg ut i den politiska periferin.

I stället är det Kristdemokraterna och Joha Frondelius som bör kunna få posten som oppositionsråd.

Eskilstuna är ett annat exempel. Där ser den politiska majoriteten – S, M och C – ut att få en behaglig resa. Dess övervikt i fullmäktige är stor och det konstruktiva oppositionsjobbet hänger på några enstaka individer. Den mångåriga informella oppositionsledaren Niklas Frykman (L) lämnar heltidspolitiken. Den uppgiften får nu skötas framför allt av Maria Chergui (V) och Stefan Krstic (L).

Chergui har genomfört en effektiv väljarmobilisering i sin hemmastadsdel Årby. Krstic har stått som avsändare till ett intressant grepp i valets slutskede – bearbetning av väljare i Mesta och Borsökna med budskapet att bygga ut Mesta skola. Som boende i Mesta är jag jävig och kan därför inte säga så mycket om utspelet i sak, men noterar att det har gett Liberalerna utdelning i form av ökat väljarstöd i kommundelarna.

Superlokal politik har framtiden för sig, särskilt i kommunval som har svårt att engagera.

Och så är det en sak till, en rätt stor sådan. Sverigedemokraterna kommer i kraft av sin storlek att bli en faktor att räkna med i kommunpolitiken framöver. SD är ett parti som lever på att underblåsa hat och motsättningar och får inte belönas för detta.

I Sörmland kan och bör partiet hållas utanför styrande majoriteter. Men det får heller inte tillåtas att växa in i rollen som inte bara det största, utan även det viktigaste oppositionspartiet.

Läs också

( 6 st )

Läs mer om dessa ämnen

Eskilstuna kommunMiljöpartietKrönikaVal 2018
Relaterat