Så kan Sverige hjälpa utsatta kommuner

Gästkrönika av Gissur Erlingsson

Utmaningarna är enorma för kommunsektorn. Prognoser varnar för ett underskott i kommuner och landsting motsvarande 43 miljarder kronor redan år 2022.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Till detta kommer en djup rekryteringskris – uppemot 160 000 utbildade kan saknas inom vård/omsorg år 2035, samtidigt som vi får en brist på knappt 80 000 lärare.

Utmaningarna slår olika mot olika kommuner. Småkommuner med stadigt minskande befolkningstal börjar bli oerhört sårbara – och får därmed allt svårare att klara av sitt välfärdsuppdrag. Trots att Sveriges befolkning ökat med nästan två miljoner sedan 1974, har hälften av kommunerna tappat befolkning. Prognoser pekar dessutom mot att hälften av kommunerna fortsätter förlora invånare till 2040. Landet slits isär.

Vad som fördjupar krisen i kommuner som avfolkas, är att de som flyttar hör till en bestämd demografi. Nyligen har några forskare vid Institutet för analytisk sociologi (Linköpings universitet) visat att det är förhållandevis mer välutbildade och kompetenta människor som lämnar landsbygden för de växande storstadsregionerna. Att inte kunna förmå behålla (eller locka tillbaka) det humankapital som finns, gör det än svårare att vända på en redan snurrande negativ spiral ute i glesbygdskommunerna.

Vad göra för att vända utvecklingen, och exempelvis attrahera kompetens till dessa kommuner, så att de ges förutsättningar att leverera välfärd med någorlunda bibehållen kvalitet? Inslag i den norska regionalpolitiken bör inspirera. Ett särskilt piggt sådant är att de som tar jobb i utvalda nordnorska kommuner får en viss procent av studielånet avskrivet för de år man bor där. Reformen verkar ha effekt. Siffror pekar mot att mellan 6 000 och 7 000 norrmän har nyttjat möjligheten under ett givet år.

Idén har sina påhejare i Sverige, bland annat Centerpartiet och Vänsterpartiet har sagt sig omhulda idén – och att reformen bör gälla det dryga 20-talet svenska kommuner som anses ha särskilt stora utmaningar. Förövrigt fanns förslaget bland en av de 75 punkterna som den statliga Landsbygdskommittén föreslog år 2017. Åtminstone då det begav sig, ansåg regeringen idén inte vara värd att pröva.

Det är beklagligt. Vi är i ett läge där vi måste börja bli innovativa med den allra mest utsatta glesbygden.

Tvärtemot vad många tror, är kommunsammanläggningar inte svaret i de mest glest befolkade och avlägsna kommunerna. Det gör dem bara ännu glesare, och ändå inte mer uppkopplade mot relevant nationell infrastruktur. Effekterna av att bli större lär därför utebli.

Varför inte i stället bli kreativa på riktigt och smälla på med hela artilleriet: avskrivna studielån för dem som vill jobba där, sänkta arbetsgivaravgifter och kraftigt sänkt grundavdrag för folk som bor där. På marginalen lär det kunna hjälpa de mest prövade kommuner en hel del.

Gissur Erlingsson är docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet och bosatt i Gnesta

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

KommunalpolitikKrönika
Relaterat