Riksdagen möter nästa mandatperiod stora frågor som nu sällan diskuteras men är viktiga att tänka på före valet. Foto:

Stora frågor – sällan diskuterade

Signerat av Åke Wredén

Det kan räknas upp många verkligt viktiga frågor, som alla väljare borde tänka på, men som det kommer att talas för lite om inför riksdagsvalet.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Listan är på inget sätt fullständig: Klimathotet medför kraftigt ökat behov av koldioxidneutral elström. Ytterst elkrävande, angelägna lösningar, elektrifiering av vägtransporter och basindustriprocesser, kommer att presenteras. Samtidigt stängs kärnkraftverk. Investeringar i nya reaktorer har gjorts finansiellt äventyrliga. Den sekundära men högst användbara vindkraften bekämpas av ilskna opinioner. Energipolitikens huvudkurs är att Sveriges bidrag till fossilfri ström i Nordeuropa skärs ned och att kolkraft får ett tomrum att fylla. Bidrag till solpaneler är sövande illusionspolitik.

Skattesystemet behöver reform för att främja arbete, stärka investeringsklimatet och begränsa farliga skuldberg. Samtidigt behöver skatteintäkter öka på grund av kostnadstryck från åldrande befolkning och farligare omvärld, som kräver mer försvars- och andra säkerhetsanslag. Uppgiften kräver bred lösning, förmåga att se till andra intressegrupper, inte bara de egna.

Utbildningssystemets kvalitetskriser är bara delvis åtgärdade. Det är ett nyckelproblem för produktivitet och konkurrenskraft, men också för inskolning och omskolning av nyinflyttade och andra. Rekryteringen av lärare undergrävdes av skattesystemet, stelheten hos en del arbetsmarknadsparter samt brister i högskolesektorn. Ojämnheten i högskolornas prestationer är avsevärd, men universitetsledningars lobbyism har fått kvalitetskontrollen skrotad.

Vårdsektorns huvudproblem är inte servicenivå och köer i kroppssjukvård, där slagorden och överorden är flest. Där är det mesta relativt lätt att lösa, om man förstår att använda rätt ekonomiska styrmekanismer. Arbetsfrämjande skattereform blir också till hjälp. Långt mer kraft behövs för hög, jämn utbyggnadsnivå av äldreomsorg för sjukliga personer över 80. Större problem än annan sjukvård har psykiatri och missbrukarvård, vars bördor ökar genom alkoholen och narkotikan. Cannabis och en del andra gifter drar med sig svåra, ibland handikappande psykiatriska skador.

Finanskrisrisken har vuxit, genom kapitalbeskattningens snedvridning och stora internationella obalanser. Kraven på stabilitet i kreditväsendet behöver skärpas, och belöningen av hög skuldsättning successivt avvecklas.

Utrikespolitiken kräver mer nytänkande, handlingsberedskap och sammanhållning. Både i EU och i säkerhetspolitiken behöver Sverige förbättra sin samverkan med viktiga länder med reformvilja och tillräcklig tyngd, för att motverka antidemokratiska krafter och återställa stadgan i västalliansen.

Taktikdirigenter i partiers ledningar vill inte låta de många kunniga och sakligt intresserade folkvalda ta risker i valdebatten med detta slags obekväma frågor. Att utmana särintressekanslier, och påminna om behovet av mer konstruktiv parlamentarisk samverkan, törs de inte. Men det är inte eländets enda orsak: Nyhetsförmedlingen och samhällsdebatten skyggar i hög grad för viktiga frågor. Eller så finns inte kunskaperna för att belysa möjligheter och besvärliga målkonflikter. En del medier förstärker aktivt överdrifter och missvisande missnöje i fråga om sjukvård eller inkomster. Samtidigt tillhandahåller de en ekokammare för hundvissleagiterandet, där kriminalpolitik, arbetsmarknadsfrågor och socialpolitik blir en röra: En del befogade åtgärder blandade med en massa utspel som mest är tävlan i att skylla på utlänningar och dölja verkliga problemorsaker.

Minst två viktiga faktorer har gjort saker värre: Partierna hävdar sig inte med kraft mot kansliradikaler i vissa arbetsmarknadsorganisationer, som i korttänkt intressenit vill hindra samverkan över blockgränsen – och ständigt matar politiken med krav på provokativa, åtgärder som kan blockera brett samarbete, exempelvis hårda ingrepp i LAS eller mot vinster i välfärdsföretag.

Stor betydelse har också den drastiska nivåsänkningen i Moderaterna. Klartänkt ekonomisk reformvilja hos Anders Borg är utmönstrad. Surrogatet är populistisk hundvisslepolitik à la Tomas Tobé, på ett sätt som inger farhågor för vad som kan hända med lagstiftningsarbete och rättssäkerhet.

Alliansen som den var på Reinfeldts tid har upphört att fungera. Att då vika sig, inte ta debatt, inte gå in för att vidga ramarna och inte föra de stora debatterna i de större frågorna – det är ett monumentalt felsteg.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

InrikespolitikLedareUtrikespolitik
Relaterat