Ta inte lätt på regler om jäv!

Gästkrönika av Gissur Erlingsson

För några år sedan berättade en kollega till mig att hon hade varit sakkunnig när ett lärosäte skulle rekrytera en universitetslärare.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Ett sakkunniguppdrag går ut på att man som forskare bedömer kvaliteten på de sökandes forsknings- och undervisningsmeriter, och avgör vem som är bäst lämpad för tjänsten.

Kollegan nämnde att en av de sökande var herr X, som då var en kär kamrat och kollega till oss. ”Men”, frågade jag, ”är inte du jävig då?”

”Nej, nej”, svarade kollegan, ”jäv gäller bara om vi haft ett nära forskningssamarbete eller om jag handlett honom”.

Detta är inte korrekt, och kollegan borde ha vetat bättre. Mitt intryck är att Förvaltningslagens jävsregler hör till de mest misstolkade och missförstådda regelverken.

Ett uttryck för det – i kommunsektorn här i Sörmland – är Nyköpings kommunikationschefs inställning till jäv. Som rapporterades i Södermanlands Nyheter har hon skrivit ett – kritiserat – avtal värt miljoner med en PR-byrå, vars grundare hon är vän med. Kommunikationschefen framhärdar att hon kan ”skilja på sin person och roll”. Därför anser hon inte att det varit olämpligt att delta i upphandlingen (SN 30/1).

Fast det är inte en subjektiv bedömning huruvida man känner sig jävig eller tycker att man är professionell. I lagtexten står nämligen att den som handlägger ett ärende är jävig om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet till den handläggandes opartiskhet i ärendet.

Alltså gäller att om man deltar i ett beslut som kan gynna en bekant eller vän, borde en etisk kompass plinga till som säger ”någon skulle nog kunna uppfatta det som att jag inte är opartisk i det här ärendet, därför borde jag jäva ut mig”.

Att vi som arbetar i offentlig sektor respekterar jävsregler är avgörande för det politiska systemets hållbarhet. Ett av statsvetarens Bo Rothsteins bidrag till forskningen är insikten om hur central opartiskhet är för att upprätthålla legitimiteten för exempelvis skatteuttag och offentliga beslut. Detta för att opartiskhet sänder starka signaler om att det offentliga behandlar alla lika, oavsett om du är rik eller fattig, vilken hudfärg du har, alternativt, om du råkar ha kompisar i beslutsfattande ställning.

Omvänt sänker upprepade brott mot jävsregler och mot opartiskhetsprincipen förtroendet för det offentliga.

I staten pågår sedan en lång tid tillbaka ett värdegrundsarbete. Statskontoret jobbar för att alla statsanställda ska känna till statens värdegrund. Tanken är att värdegrundsarbetet bygger upp en god förvaltningskultur där medarbetarna utvecklar en etisk kompass och förmåga att hantera besvärliga situationer, så att förtroendet för statsförvaltningen upprätthålls.

Det finns anledning för kommunsektorn att inspireras av statens värdegrundsarbete.

Och varför inte ha som första punkt att göra jävsreglerna kända i organisationen?

Gissur Erlingsson, Gnesta, är docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet.

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaNyköpings kommunKommunalpolitikstatsförvaltning