Tramsande gycklare förstör skolan

Gästkrönika av Malin Lernfelt

Det har skrivits spaltkilometer om den krisartade situationen i svensk skola.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Lärare vittnar om problem med bristande respekt för läraryrket, om teknikhets utan vetenskaplig förankring och svårigheter att skapa lugn och arbetsro för eleverna. Situationen bekräftas av rapporter från såväl Skolverket som OECD, vilka visar att många svenska barn och ungdomar upplever sig störda av andra elever på lektionerna och att sen ankomst och spring ut och in ur klassrum snarare är regel än undantag.

Med tanke på att det finns en tydlig koppling mellan ordning och reda, lugn och ro och kunskapsresultat är detta allvarligt. Många lärare och rektorer gör också sitt yttersta för att förändra situationen och inför tydliga regler om bland annat mobilförbud och konsekvenser för den som inte lyssnar på läraren och visar respekt för lärmiljön. Dessa lärare och skolledare, som tar sin profession på allvar, motarbetas dock från insidan av kolleger med en helt annan syn. Kolleger som hellre är kompis än auktoritet och som antagit en närmast pubertal roll i klassrummet.

Dessa vuxenbarn hejas dessutom på av diverse så kallade experter som åker runt och föreläser på skolkonferenser och enskilda skolor och för skattepengar delar ut råd som riskerar att ytterligare förvärra situationen. En av dessa är Micke Gunnarsson. Hans föreläsning för en grupp elever på Ådalsskolan i Kramfors i våras beskrivs på följande sätt: ”Micke talar om vikten att få sitta vid datorn trots att ’maten är klar’ och respekten av att inte behöva stänga av mobilen när någon föreläser!”.

Att vara lärare i en klass där Gunnarsson farit fram och bekräftat att det är helt okej att strunta när någon ansträngt sig eller att man inte behöver lyssna på den som föreläser är knappast särskilt roligt. I alla fall inte om man tillhör dem som vill ge eleverna en fast kunskapsgrund att stå på. Vuxenbarnslärarna verkar däremot inte ha några som helst problem med Gunnarssons tilltal. Varken när det kommer till hur han kommunicerar med elever eller med pedagoger.

I samband med skolstarten skrev Micke Gunnarsson på Instagram: ”Ni kallar er lärare. Jag tycker det är att förminska”. Gunnarsson tycker att lärare i stället bör kallas ”framtidsförutsättare”. Inlägget fick många glada kommentarer från individer som uppenbarligen höll med om att det var förminskande att kallas för lärare.

Det hela är ofattbart. Att vara lärare är något av det finaste man kan vara och att som sådan hellre vilja benämnas med hittepåtitlar leder knappast till att man ökar statusen för yrket eller befäster rollen som kunskapsförmedlare och vuxenauktoritet. Den som inte vill vara just lärare eller förstår vikten av att visa respekt och värna om arbetsro bör hålla sig långt borta från skolan. Liksom gycklare i expertkostym som reser runt och fyller våra kunskapsinstitutioner med trams.

Först när dessa visats dörren kan skolan bli vad den borde vara.

Malin Lernfelt är fristående krönikör och tidigare ledarskribent på Göteborgs-Posten.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaLedareskola och utbildning
Relaterat

Mest delat denna vecka