Transporter förändras – men hur?

Gästkrönika av Joakim Broman

Den lilla vita roboten har sex hjul och en hög flagga som påminner om de som sitter på små barns cyklar.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Vilket kanske är lämpligt. Den är förvisso självkörande, men håller fortfarande på att lära sig att navigera och förhålla sig till faror och hinder i trafiken.

Innandömet är ett tomt utrymme som rymmer de flesta normalstora paket.

Starship Technologies, som tillverkar den, tänker sig att den främst ska ersätta budleveranser inom storstäderna. Om det är just denna robot som lyckas med den bedriften är svårt att säga.

På lite sikt råder det dock ingen tvekan om att automatiserade leveranser kommer att bli en naturlig del av vår vardag. Och inte bara inom städerna. I början av 2018 genomförde företaget Embark en testkörning av sin självkörande lastbil, som i princip på egen hand körde från Jacksonville i Florida till Los Angeles i Kalifornien – en körsträcka på nästan 400 mil.

I lasten fanns kylskåp från Electrolux.

Om man dessutom ser till vilka effekter självkörande personbilar får på sikt – regionförstoring, färre olyckor och bilköer och kraftigt minskat behov av parkeringsplatser i städerna är bara några – så inser man snart att inte bara vårt transportsystem står inför stora förändringar, utan samhället i stort.

Dels kan man vänta sig att stora grupper kommer att stå utan jobb. Om det dröjer tio eller tjugo år innan taxi- och lastbilschaufförer blir arbetslösa är visserligen svårt att bedöma, men det är redan nu ett viktigt problem att lösa.

Politisk balansgång i infrastrukturfrågor blir likaså angelägen. Är det värt att investera i höghastighetsjärnväg, eller riskerar den bara att bli en ny Göta Kanal – en gång betydelsefull, men nu en parentes i transportsammanhang? Vågar man bygga nya spår för regionaltåg, för spårvagnar, eller nya landningsbanor på flygplatserna?

Det sistnämnda är aktuellt inte minst på grund av klimatfrågan. De flesta är överens om att flygandet måste minska, eller åtminstone inte kan fortsätta öka, om Sverige och världen ska nå sina klimatmål. Det har bland annat lett till att Miljöpartiet i Stockholm fått igenom att stänga Bromma flygplats efter att avtalet löper ut 2038.

Det kan förstås visa sig klokt. Men man kan också invända att om utvecklingen av batterier fortsätter i samma takt som de senaste åren så kommer elektriska flygplan att vara kommersiellt gångbara ersättare till fossildrivna plan inom 20-25 år. Det gör exempelvis Norges ambition om att allt inrikesflyg 2040 ska göras med elplan begriplig.

Därmed inte sagt att man omedelbart ska börja bygga ut flygplatserna.

Det rimliga förhållningssättet till en stegrande teknisk utveckling är inte att tro sig veta allt, utan att planera, utvärdera så gott det går, och ändra efterhand. Och inte minst att göra lagar, skatter och regler så teknikneutrala som det går.

Sedan får andra avgöra vilken robot som sköter leveranserna bäst.

Joakim Broman är liberal skribent.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

FlygKrönikaMiljöTeknik
Relaterat