Vad tycker väljarna om S + M = sant?

Gästkrönika av Gissur Erlingsson

Under den gångna mandatperioden har något unikt ägt rum i kommunpolitiken.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Tio kommuner har styrts av en koalition där endast Moderaterna och Socialdemokraterna ingår. Det är partier som traditionellt målat ut varandra som huvudmotståndare.

Det ska bli spännande att följa valresultatet i dessa tio kommuner. Hela tre av dem är sörmländska (Katrineholm, Strängnäs och Gnesta). Hur reagerar väljarna på att ha blivit styrda av dessa ideologiska motpoler, dessa oheliga allianser?

Gnestacenterns Håkan Ekstrand antydde nyligen att båda partierna kan komma att lida förluster: ”Förra valet visade det ju sig att de som röstade på M och S hamnade i samma båt; det finns nog många i de lägren som inte är helt till freds med vad som skedde”.

En siffernörd hittar lätt data som på papperet backar upp Ekstrands tes. När väljare ska placera S och M på en höger-vänster-skala, brukar partierna hamna mycket långt från varandra. I Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning såg vi också att endast omkring 10 procent av M-väljarna har S som andrahandsval. Samma andel av S-väljarna har M som andrahandsval.

Dessutom fann en Inizio-undersökning från april i år att 61 procent av moderata väljare önskar ett samarbete med SD om Alliansen inte får egen majoritet. Bara 26 procent vill ha ett samarbete med Socialdemokraterna.

Men lägg nu märke till att siffrorna gäller riksnivån. Inga av dem lämnar utrymme för möjligheten att väljarna i de exotiska S-M-kommunerna på allvar ställer sig frågan: har det här ovanliga samarbetet gagnat min hemkommun? Har utvecklingen i kommunen varit positiv? Var det kanske av godo, den här ovanliga lösningen?

Varje kommun har sina unika förutsättningar, men vissa gemensamma drag tycks finnas.

För knappt två månader sedan gjorde Dagens Samhälle en specialgranskning av dessa tio kommuner under rubriken ”S + M = kärlek som håller?”. Den bild som framträder är två samhällsbärande partier som för stunden grävt ned stridsyxorna och lagt de mest ideologiskt kontroversiella frågorna åt sidan. I stället har fokus lagts på tämligen osexiga surdegar som rör långsiktiga och kommunövergripande problem: översiktsplaner, näringslivsutveckling, bostadsbyggande, framtidssäkra VA-system och balans i ekonomin. Följden, menar partiföreträdarna, har blivit ett bättre samtalsklimat och mer pragmatism.

Nackdelar då? Väljarna kanske röstade på S för att se större ambitioner avseende kollektiva lösningar, på M för större valfrihet.

När jättarna samarbetar, lägger ideologiska hjärtefrågor åt sidan, och pragmatiskt stakar ut framtidsinriktningen, är det inte svårt att tänka sig att den ideologiskt drivne väljaren saknar de stora debatterna om vilket samhälle man på sikt önskar se. För personer som inte endast utvärderar de gångna fyra åren, utan är trogen sin ideologiska identitet, kan vilsenhet uppstå.

Var sådana röster hamnar efter fyra år av pragmatism får vi veta först i september.

Gissur Erlingsson är docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet och bosatt i Gnesta

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

InrikespolitikKommunalpolitikKrönikaLedare
Relaterat