Vedeldning är farligare än slutförvar

Gästkrönika av Elias Rosell

Slutförvaret av kärnavfallet från de svenska kärnkraftverken har varit ett av förra veckans heta ämnen.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Både mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och Strålsäkerhetsmyndigheten har kommit med sina yttranden om Svensk Kärnbränslehanterings ansökan om att få slutförvara kärnavfallet i Forsmark.

Kraven som ställs på slutförvarets säkerhet är så höga att den årliga risken för allvarlig skada får vara högst en miljondel för “en representativ individ i den grupp som utsätts för den största risken”. Detta krav innebär att den extra stråldosen från slutförvaret inte får vara högre än en hundradel av den naturliga bakgrundsstrålningen, enligt Strålskyddsmyndigheten.

Mark- och miljödomstolen och Strålskyddsmyndigheten har olika uppfattningar i frågan om ifall förslaget på slutförvaring uppfyller kravet att risken för allvarlig skada på en individ i den mest utsatta gruppen inte får vara högre än en miljondel. Domstolen menar att så inte är fallet, och att det behövs mer information. Strålsäkerhetsmyndigheten menar däremot att förslaget till slutförvar uppfyller kravet om att skaderisken för en utsatt individ inte ska vara högre än en miljondel.

Det är naturligtvis omöjligt för en utomstående, och kanske även för experterna, att avgöra om mark- och miljödomstolen eller Strålsäkerhetsmyndigheten har rätt. Men det intressanta är inte om risken för allvarlig skada är exakt över eller under en miljondel. Det intressanta är, förutsatt att expertmyndigheten Strålsäkerhetsmyndigheten inte skulle ha brutalt fel, att striden handlar om så små risknivåer.

Den låga risken är något som inte alltid nämns i medierapporteringen och debatten. Inom miljörörelsen framställs slutförvaret av kärnbränsle inte sällan i stället som något väldigt riskabelt. Vi bör givetvis inte ignorera riskerna med slutförvaret, men ej heller överdriva dem.

För att få lite perspektiv är det bra att jämföra med skadorna och riskerna från andra verksamheter. Luftföroreningar från vedeldningsrök dödar cirka 1000 personer per år i Sverige, enligt den statliga utredningen “En klimat- och luftvårdsstrategi för Sverige”. Det är visserligen svårt att rakt av jämföra slutförvar av kärnavfall med vedeldning. Men är det verkligen rationellt att vi är mer oroliga för något som kanske orsakar en skada i framtiden jämfört med något som vi vet orsakar en skada i dag?

Extra olyckligt blir det när kärnavfall används som ett argument emot att använda kärnkraft för att ersätta fossilenergi. Den akuta bristen på icke-fossil energi orsakar allvarliga klimatförändringar och luftföroreningar. I ett sådant läge är det endast acceptabelt att säga nej till icke-fossil energi om de orsakar samma eller större skada som fossilenergi.

Luftföroreningar från kol och olja orsakar cirka två miljoner dödsfall om året, enligt Internationella energirådets rapport “Energy and Air Pollution”, och då är inte ens de nutida och framtida konsekvenserna av klimatförändringarna medräknade. När fossilenergi dödar miljoner är det väldigt orationellt att säga nej till kärnkraft för att den har risker som kan överstiga en miljondel.

Elias Rosell har tidigare vikarierat på Eskilstuna-Kurirens, Katrineholms-Kurirens och Södermanlands Nyheters ledarredaktioner.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

StrålsäkerhetsmyndighetenEnergiKlimatKrönikaKärnkraftMiljö
Relaterat