Vi behöver inget växande kungahus

Signerat av Susanne Nyström

För snart tio år sedan skrev jag en tvärsäker artikel om att kungen bara kommer att ge prins- och prinsesstitlar till kronprinsessan Victorias barn.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Carl Philips och Madeleines skulle bli utan. Inte för att kungen är missunnsam, utan för att kungahusets legitimitet ligger i exklusiviteten, vilket betyder att frikostighet kan kosta familjen Bernadotte kronan, eftersom det finns en gräns för hur många kungligheter svenska folket går med på att försörja.

Därefter kom ett räkneexempel. Tänk om kungens fyra systrar varit tronföljare och de, deras äkta hälfter och tolv barn ingått i kungahuset. Då hade kungens och drottningens generation bestått av tio officiella företrädare för Sverige. Kungabarnens av 15, så länge alla var ogifta. Nästa, alltså prinsessan Estelles, av runt 30.

Slutsats: Kungen kommer att kapa de kungliga sidogrenarna i samband med att hans yngre barn gifter sig.

Med facit i hand borde jag inte ha varit så säker. Alla kungens barn är kvar i kungahuset och kungen har på senare tid strösslat kungliga titlar över samtliga barnbarn, i dag sju stycken.

Men det betyder inte att grundanalysen var fel. Kungahusets storlek har tidigare hållits i trim av sig själv, eftersom tjejer inte var tronföljare och många killar ”gifte bort sig”. I dag är successionsordningen könsneutral och kungligheterna får behålla sina positioner, oavsett partner.

Det finns ingenting att invända i sak. Om vi ska ha monarki – trots att republik är principiellt rätt och mer demokratiskt – ska lagen vara lika för båda könen och de arrangerade äktenskapen förpassas till historien.

Men då måste antalet som företräder Sverige reduceras på annat sätt. Inte för att det spelar någon roll hur många som vinkar från slottsbalkongen, utan för att de som representerar landet bör ha rätt till pengar ur statsbudgeten, både för sina personliga utgifter och för att bekosta de officiella åtagandena.

Därför är det välkommet att riksdagen tillsätter en parlamentarisk utredning om principerna för hovets apanage och för vilka i kungafamiljen som ska stå för representationen (Svenska Dagbladet, 15/5). Ett rimligt ingångsvärde är att uppdragen sköts av en person i varje släktled – den som står närmast på tur att ta över tronen – med partner. Eller max två, om man vill ha backup.

Den principen förespråkas i exempelvis Danmark, där kungahuset 2016 meddelade att de aldrig har tänkt att fler än ett av drottningens åtta barnbarn ska leva på skattepengar, det vill säga kronprinsens förstfödda, vilket få bör ha något att invända emot.

Apanagets storlek ska baseras på Sveriges behov av officiella representanter. Inte på antalet barn i familjen Bernadotte.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

InrikespolitikKrönikaKungahusetLedare
Relaterat