Den anrika amatörteaterföreningen Scenknuten i Eskilstuna gjorde sin första föreställning 1945. Det är imponerande och rörande att tänka på allt engagemang, talang och kreativitet som har fått utlopp på Eskilstuna Teater genom Scenknuten och all glädje som har förmedlats till publiken under åren.
Att verksamheten har funnits så länge innebär också att föreningen rymmer ett stort kapital i form ar erfarenhet, kunskap och självförtroende och en välsmord organisation.
Allt detta kommer väl till pass när Scenknuten nu gett sig i kast med musikalen "Footloose". Ett stycke som kräver en stor ensemble, duktiga sångare och dansare, uppfinningsrik scenografi och massor av scenkläder. Den ambitiösa produktionen omfattar förutom 25 personer på scenen även en liveorkester på sju personer.
Footloose var från början en film (från 1984) med Kevin Bacon i huvudrollen som Ren - killen från Chicagos som kommer inflyttande till den lilla hålan Bomont i Iowa. Ren är en godhjärtad strulputte som har svårt att stå still (i dag skulle vi förmodligen diagnosticera honom med adhd) och älskar att dansa.
I Scenknutens version är det Fredrik Hedenström som axlar rollen som Ren. Han utstrålar kanske mer snäll charm än obändig energi, men jag tycker att han gör ett riktigt bra jobb i sina talscener och även i sångnumren.
I den lilla staden Bomont lever ungdomarna under en moralistisk diktatur, skapad av vuxenvärlden som vill skydda dem mot synd - dans, musik, sex och droger. Moralens väktare leds av en pastor, som spelas med bravur av Stefan Lalander. Hans dotter Ariel (Esmeralda Löfstav, också utmärkt i rollen), är rebellisk och arg.
Ren hamnar i konflikt med de vuxna i stan, men blir efter en tuff start kompis med några ungdomar och förälskad i pastorns dotter. Tillsammans börjar de kämpa för att få ordna en dans.
Om man ska vara kritisk mot något i "Footloose" är det språket i de talade partierna. Det känns daterat, amerikanskt och högtravande med ett evigt niande hit och dit. Här kanske man skulle kunna göra en bearbetning och anpassa språket till Sverige i dag? Dessutom är jag faktiskt inte helt övertygad om att det är bra för musikalen att låtarna sjungs på engelska i denna svenska version.
Sedan är det musiken. Titelmelodin "Footloose" och superhiten "Holding out for a hero" är hopplöst stolpiga och så gott som omöjliga att få till något sväng i, även om ensemblen kramar ut det mesta som går ur dessa dängor.
Men visst finns godbitar. Som "Somebody's eyes" som framförs av musikalens grekiska kör, tjejgänget Rusty (Jennie Magnusson), Wendy Jo (Elin Hammar) och Urleen (Michelle Johnsson). Den trojkan är med och lyfter musikalen från start till mål.
Visuellt är Footloose en fullträff. Kläder, scenografi och ljusdesign håller hög klass, och ensemblenumren är anslående. Många av aktörerna är häpnadsväckande bra och har stark närvaro. I ett par nyckelscener hör man hur folk i publiken plockar fram näsdukarna.