Olle Matsson är professor i kemi vid Uppsala universitet och populär föredragshållare om gifter. Han har tidigare skrivit En dos stryknin – om gifter och giftmord i litteraturen.

Giftig läsning om arsenik och andra dödsorsaker

Litteratur

Den 15 september 1920 tar poeten Dan Andersson in på rum 11 på hotell Hellman i Stockholm. Han är förstås helt ovetandes om att hotellrummet samma dag cyanväterökts mot vägglöss. Än mindre vet han att hotellpersonalen inte orkat släpa ut den tunga madrassen och piskat den efter avslutad rökning.

Dan Anderssons tragiska förgiftning finns förstås med i Olle Matssons ”Allt är gift” som vill berätta om giftets roll i historien. Läsaren får följa med från Aten, där Sokrates år 399 f Kr tömmer sin berömda giftbägare, till Salisbury där den ryske underrättelseofficeren Sergei Skripal och hans dotter en eftermiddag i mars 2018 hittas medvetslösa på en bänk. Och eftersom Olle Matsson är professor i kemi får vi veta att Skripal och hans dotter förgiftades med den potenta nervgiftet novichok som till skillnad från tidigare kända nervgifter är i pulverform och därmed ligger kvar och kan skada under en längre tid. För den riktigt vetgirige återges självklart molekylformeln för novichok.

I Olle Matssons händer blir giftets historia på samma gång lättsamt underhållande och bitvis ganska fruktansvärd läsning. Både förintelsens Zyklon B och sentida nervgasattacker finns med i sammanställningen. Men Olle Matsson tar sig klokt nog snabbt förbi ämnena och ägnar betydligt mer utrymme åt de giftiga ämnen som har en mer brokig historia och som både kan tjäna och döda människan.

Som arsenik till exempel. Det är ett av naturens grundämnen och har använts av människan sedan 2500 f Kr. Eftersom arsenik är både doft- och smaklöst samt lösligt i vatten har det nyttjats av både verkliga och fiktiva mördare. Vem känner inte till Erik XIV och den berömda ärtsoppan? Olle Matsson går förstås till botten med den historien också.

I boken citeras den fullmakt, undertecknad av Johan III 1573, som gav ordern att förkorta Erik liv med ”en dryck af opium eller mercurium, så stark at han icke öfwer några timar kan lefwa”. Mercurium var ett vanligt namn på arsenik under 1500-talet och när Erik XIV:s kvarlevor undersöktes 1962 fann man att han mycket riktigt hade en rejäl mängd arsenik i sig. Det där med ärtsoppan vet vi däremot inte ett dugg om.

Men under historiens gång har arseniken också gjort människan gott. I små doser användes det redan runt Jesus livstid mot skabb, löss och hosta. Både malaria och feber har under årtusendenas lopp behandlats med arsenik och i våras prisades tre forskare för att de upptäckt att man kan behandla en ovanlig och dödlig form av blodcancer med en arseniklösning.

”Allt är gift” är nördläsning av bästa sort. Man känner sig oerhört allmänbildad och blir samtidigt nyfiken på att få lära sig ännu mer. Själv hade jag till exempel inte en aning om att kapten Cook under sina upptäcktsresor höll på att förgiftas efter att ha ätit lever från den japanska blåsfisken Fugu som bär på tetrodotoxin, ett av naturens allra starkaste gifter.

Titeln då? Allt är väl ändå inte gift? Jo, enligt Paracelsus, verksam under 1500-talet och portalgestalt i medicinens och kemins historia, förhåller det sig just så. ”Allting är gift och ingenting är utan gift och endast dosen gör att något inte är gift.”

BOK

Allt är gift

Olle Matsson

Natur & Kultur

Läs mer om dessa ämnen

Litteratur