• Audur Ava Ólafsdóttir balanserar mellan poesi och vardglighet.
1/

Kärlek och död på Island

Litteratur

I svallvågorna runt #metoo-kampanjen läser jag Audur Ava Ólafsdóttirs roman ”Ärr”. På baksidan av boken står det att författaren ”vunnit internationell berömmelse för sina romaner om det säregna isländska kärlekslivet”. Visa mig den plats där kärlekslivet inte är säreget!

Audur Ava Ólafsdóttir har skrivit fem romaner, av vilka två tidigare finns på svenska: ”Rosa Candida” och ”Den sista kvinnan”. Hon är också poet, dramatiker och konsthistoriker, verksam vid Islands universitet.

Huvudpersonen i den här berättelsen är en isländsk man, en frånskild 49-åring, som heter Jónas. Han har fått nog och frågar sig om världen kommer att sakna honom om han försvinner för gott. Hans svar är nej. Han frågar sig om världen är bättre nu än när han kom in i den. Hans svar är nej. Vad har han gjort för att göra den bättre? Hans svar är inget.

Men hans fråga är: hur beter man sig för att låna ett jaktgevär av sin granne? Går det att låna skjutvapen på samma sätt som man lånar en sladd? Grannen här är plåtslagaren Svanur, en man som inte samtalar utan håller monologer. De handlar om motorfordon och kvinnofrågor. När Svanur tänker på hur kvinnorna blir behandlade här i världen skäms han över att vara man. ”Vet du hur många kvinnor som blir våldtagna varje timme? Sjuttontusenfemhundra. Visste du att kvinnorna utför 90 procent av allt arbete på jorden men äger bara 1 procent av alla tillgångar?” Alla som vet och inte gör något är de skyldiga, säger Svanur.

Den grannkontakten får inte direkt den dystre Jónas att ändra uppfattning. Han går hem och knappar på datorn in berömda författare som tagit livet av sig. De blir en lång rad. Alla som tagit sitt liv är oftast yngre än Jónas, åren runt trettio skördar offer för att inte tala om alla de 27-åriga musikerna: Jimi Hendrix, Kurt Cobain, Amy Winehouse… Jónas har uppenbarligen lyckats ta sig förbi den ålder då konstnärer dör. ”Det är något annat att vara vanlig. Man. Frånskild. Heterosexuell. Maktlös. Utan något sexliv. Händig.”

Så är det men Jónas vill inte att hans dotter ska behöva ta hand om hans döda kropp. Han bestämmer sig för att resa utomlands och göra slag i saken. Han kommer till ett hotell i ett krigshärjat land, i en stad i ruiner. En ruin kan som bekant också vara en plats för återuppbyggnad…

”Ärr” är en intrikat berättelse, som balanserar våghalsigt mellan poesi och vardaglighet. Korta prosaavsnitt inleds ofta med poetiska citat och här finns också en lågmäld humor. Det finns många referenser till andra författare också. I det våghalsiga ingår att då och då kliva fel och det händer i den här texten. Till en början kände jag mig irriterad över att boken verkade så övertydlig, så tröttsamt symbolisk men efterhand förändrades den upplevelsen. Ärr är en bok som förtjänar att läsas långsamt och noggrant, då behåller texten en lätthet. Kan ni tänka er en sorts intellektuell variant av Fredrik Backmans ”En man som heter Ove” så har ni en ungefärlig bild av den här boken.

Tita Nordlund -Hessler

BOK

Ärr

av Audur Ava Ólafsdóttir

Weylers

Översättning: Arvid Nordh